storasyrrans

Barnen och jag var på skärtorsdagsmässa i förrgår. Eftersom jag har påsklov hade vi möjlighet att välja att gå på den första, klockan17, vilket borgade för någorlunda pigga, och därmed hyfsat glada, barn. Trots detta positiva faktum hade jag inte räknat med särskilt hög andel aktivt lyssnande från barnen, men där fick jag tji.

Det började redan under gammaltestamentliga läsningen. Rätt som det var hörde jag att L frustade till bredvid mig, och insåg att hon hade svårt att hålla sig för skratt. Jag vände mig mot henne, och då viskade hon:
-Hörde du! Han skvätte blod på altaret!
Sedan blev det ju ännu bättre, för i nästa mening skvätte Mose blod på folket också...

Så småningom började predikan, och både L & V hängde faktiskt med! Mest märktes det på att de kastade sådana där "hörde du"-blickar till mig när prosten sagt något särskilt spännande/intressant/underligt. En gång kunde dock L inte hejda sig, utan sa relativt högt:
-Det vet jag väl! Det är inte svårt att förstå alls!
Detta var som kommentar till prostens konstaterande att många människor har svårt att ta till sig att Gud älskar dem. Underbart att höra ett så självsäkert uttalande från dottern, då!

På väg hem citerade L sedan bitar ur den gammaltestamentliga texten ordagrant, och höll samtidigt på att gå åt av skratt... Sicket minne hon har!