storasyrrans

I fredags hade maken och jag varit gifta i precis tio år - verkligen något att fira! Jag är fortfarande alldeles fantastiskt glad över att jag fått en så underbar make, och kan känna mig alldeles fascinerad över hur Gud förde oss samman. Hur som helst så hade jag trots det fantastiska i dessa tio år inte förberett något särskilt firande, eftersom vi skulle till Liseberg på syskonträff på kvällen. Maken, däremot, masade sig upp ur sängen innan jag ens vaknat. Det händer typ aldrig. När jag sedan väl klev upp hade han dukat upp god frukost i vardagsrummet och tagit in vackra blommor från trädgården. Underbart! Som bonus låg det små paket vid tre av platserna. Jag är så blödig att jag nästan började gråta... 

I mitt lilla paket fanns ett par, säkert snordyra, vackra små örhängen - de mest äkta jag haft någonsin. Guldsmeden hade tydligen övertygat maken om att det verkligen skulle vara något särskilt till en sådan dag. När barnen kom upp fick de också öppna varsitt paket, och i dem fanns mer guld... När de döptes fick de av sin gammelfarmor varsitt hjärthänge i något slags guld, men de har aldrig haft kedjor till. Nu hade G passat på att köpa sådana när han ändå höll på. 

När nu maken jobbat på så fick ju jag också anstränga mig lite, så när han kom hem på lunch hade jag gjort lite tjusigare middag än vanligt.  Sedan åkte vi till Götet för att träffa mina syskon och föräldrar på Liseberg. Där var det också ruskigt kul, som vanligt. Jag kunde ju inte åka så mycket den här gången, men barnen åkte desto mer. För första gången fick de åkband, något de var ganska stolta över. Den traditionella femkampen gick fantastiskt bra - jag vann över maken, i alla fall. Att sedan en bror och en svägerska lyckades få ännu fler poäng än jag tillhör de smällar man får ta.

Som avslutning på kvällen visste vi att det vankades mat, och att vi skulle bli bjudna, men vi visste inte något mer. Det visade sig att det var ett stort bort bokat högst upp i Gothia towers, på Heaven 23. Där bjöds vi på räkmacka modell större, och barnen fick "de godaste köttbullar de någonsin ätit" (citat L). L lyckades hålla sig vaken tills hon med nöd och näppe ätit upp dessa goda köttbullar. Sedan la hon sig med huvudet i fönstret och somnade. 

En fantastisk dag! V sa idag vid frukosten 

-Nästa år har ni varit gifta trettio år. Jag vet inte riktigt hur hon räknade då, men hon insåg snart att det var helt galet. Jag ser i alla fall fram emot alla kommande många år, och hoppas att vi hinner fira massor av härliga bröllopsdagar framöver.