Pladder

Jag tycker om när det är ganska tyst. Jag tycker inte om pladder. Det är kanske därför jag aldrig varit någon telefontjej. Problemet är ju bara att åtminstone V är en riktig pladderapa. Hon pratar, pratar och pratar. Och sedan pratar lite till. Samtidigt som hon gör en massa andra saker - och det övergår mitt förstånd hur man kan prata och göra något annat samtidigt... Simultankraft och jag är liksom inte riktigt kompisar.

Idag höll jag på att laga mat och V kom ner från övervåningen. Jag frågade om hon ville duka, men det hade hon inte lust med. Istället pratade hon. Så småningom började hon ändå hjälpa mig med att plocka fram skålar till grönsakerna och hämta saker i källaren, och efter en stund dukade hon också. Samtidigt fortsatte pratandet. Så mitt i allt dukandet, och mitt i allt pladdret kom det:
-Nu är jag väl redig? Sedan fortsatte hon som innan. Känner mig bara glad för att jag faktiskt lyssnade lite grann, och inte hade stängt av helt. Nu kunde jag i alla fall svara ärligt på hennes fråga och slapp "Mmm":a.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0