Besök
Idag har vi haft fullt hus här! Nåja - fullt är ju ett ganska relativt begrepp när det handlar om hus. Det har varit fler här, men det var på sommaren, och de flesta var vuxna. Idag invaderades vi av ett av de "gäng" vi tillhör: 7 vuxna och 10 barn droppade in här, och åt, stojade, lekte och hade trevligt under några ganska intensiva timmar. Jag fascineras och njuter av att kunna vara nära vänner utan att umgås särskilt nära. Under våra uppsalaår träffades vi ganska mycket och hann avhandla de flesta ämnen, så vi vet liksom var vi har varandra. Nu ses vi ungefär en gång om året, och vi fortsätter bara där vi slutade förra gången. Bonusen är att barnen, som ju inte hade fem år på sig att lära känna varandra ordentligt, också trivs tillsammans.
Sedan vi sågs sist hade det fötts ett tvillingpar. V är tokig i alla som är yngre än henne själv, så hon njöt storligen. Jag tyckte också att det var väldigt mysigt att få låna bebis så mycket jag ville, och det kändes som att de stackars föräldrarna också tyckte att det var skönt att det fanns folk att låna ut till. L är inte fullt lika intresserad av småbarn som sin syster. De riktigt små går väl an, men det fanns också en och annan som gillade att plocka i hennes grejer, och det gör man inte ostraffat. L är inte heller typen som gillar bullriga lekar som gränsar till slagsmål... I vuxengänget ingår J, som själv inte har några barn, och därför gärna passar andras. Han lekte och busade med alla barnen, till nästan allas stora glädje. När de åkte hem sa L:
-Allt var roligt, utom när han lyfte mig hela tiden när jag skulle gå till er.
-Sa du till honom att du inte ville, då? frågade jag. Hennes blick var svar nog. Hon hade nog bara gjort surminen och sedan försökt gå förbi igen, varför J säkert trott att hon ville bli upplyft igen, och sådär höll det nog på. Vi fortsätter väl försöka få henne att inse att alla inte vet hur hennes irritationsregister ser ut: först mörk blick, sedan grisansiktet (hela ansiktet koncentrerat fram mot de plutande läpparna), sedan arga minen (hoptryckta käkar och öppen mun), sedan slåss hon - eller klöser. Det är bättre att använda det talade språket när man försöker förmedla sig med andra än G, V och jag som lärt oss att tolka minerna...
Sedan vi sågs sist hade det fötts ett tvillingpar. V är tokig i alla som är yngre än henne själv, så hon njöt storligen. Jag tyckte också att det var väldigt mysigt att få låna bebis så mycket jag ville, och det kändes som att de stackars föräldrarna också tyckte att det var skönt att det fanns folk att låna ut till. L är inte fullt lika intresserad av småbarn som sin syster. De riktigt små går väl an, men det fanns också en och annan som gillade att plocka i hennes grejer, och det gör man inte ostraffat. L är inte heller typen som gillar bullriga lekar som gränsar till slagsmål... I vuxengänget ingår J, som själv inte har några barn, och därför gärna passar andras. Han lekte och busade med alla barnen, till nästan allas stora glädje. När de åkte hem sa L:
-Allt var roligt, utom när han lyfte mig hela tiden när jag skulle gå till er.
-Sa du till honom att du inte ville, då? frågade jag. Hennes blick var svar nog. Hon hade nog bara gjort surminen och sedan försökt gå förbi igen, varför J säkert trott att hon ville bli upplyft igen, och sådär höll det nog på. Vi fortsätter väl försöka få henne att inse att alla inte vet hur hennes irritationsregister ser ut: först mörk blick, sedan grisansiktet (hela ansiktet koncentrerat fram mot de plutande läpparna), sedan arga minen (hoptryckta käkar och öppen mun), sedan slåss hon - eller klöser. Det är bättre att använda det talade språket när man försöker förmedla sig med andra än G, V och jag som lärt oss att tolka minerna...
Kommentarer
Trackback
