Lite mer semester

Usch, förra inlägget fick felaktiga styckeavdelningar. Ber så hemskt mycket om ursäkt! Jag VET att man inte får börja på nytt stycke enbart genom att börja på ny rad... 

 

Makens semester är i år indelad i två perioder - en treveckors och en tvåveckors, och själv har jag obegränsad ledighet framför mig. Detta innebär hur som helst att vi förra veckan var hemma hela tiden; G arbetade varje dag från morgon till sen kväll och flickorna och jag badade, plockade bär, kokade saft och sylt samt bakade alla tänkbara muffins. Allt detta tillverkande var snudd på nödvändighet, för under veckan hade vi en strid ström av besökare. Underbart med kompisar som dyker in på väg mellan olika semestermål. 

 

Innan "jobbveckan", under första semesterperiodens sista del, hann vi med en efterlängtad träff med vårt folkhögskolegäng, Sjöviks Bachsällskap. Sedan då för tretton år sedan när vi träffades har sällskapet vuxit från typ nio medlemmar till att nu omfatta 14 vuxna och tolv barn - det elfte föddes i tisdags. Under denna träff bodde och umgicks vi i en sommarstuga, men det möjliggjordes genom att två familjer, med sammanlagt fyra barn, inte var med. Nästa år ska alla komma till oss - sedan har vi sagt att det får bli lägergård... Roligt har vi i alla fall, och ännu roligare har barnen - och de var ju inte ens med de där nätterna på folkhögskolan när vi lärde känna varandra genom sällskapsspel, heta diskussioner och en del musikaliska övningar.

 

Nu har vi varit på OAS-möte nästan hela den här veckan. Vi kom hem sent i går kväll, trötta kroppsligt, men uppiggade andligt. Särskilt roligt detta år var att barnen uppskattade sina möten så mycket mer än förra året. Det enda problemet var att man blev så varm - att vara med på ett barn-OAS-möte är rena friskis&svettis-passet! De hoppar, sjunger, dansar - och så får de jättebra undervisning, och dessutom tillfälle till förbön på världens naturligaste sätt. Det känns som en av de saker jag verkligen uppskattar för barnens del - att det som för mig kan kännas som, om inte ett jättesteg, så i alla fall ett stort kliv, för dem redan är som vad som helst annat. Förebedjare finns det ju på de vuxnas samlingar också, och jag har varit där  - men då sitter jag liksom och laddar en stund innan. L berättade i går efter deras möte att hon varit på förbönen, och så hade hon suttit en stund vid korset. Hon hade också skrivit en hemlig bön och lagt i bönelådan, och så hade hon blivit smord med olja.

-Det är därför jag luktar så gott! Hade det nu varit så att barnen bara sprang omkring på dessa olika stationer hade jag nog känt mig oerhört skeptisk, men det hela föregicks av en liten predikan om hur den helige ande kom till lärljungarna så att de fick kraft att vittna om Jesus - uppmaningen till barnen var att gå till prästerna och bli smorda för att sedan kunna vara som lärljungarna...

 

Tröttheten beror på de långa dagarna - vi delade ett hus med en annan familj, och barnen har haft mycket kul tillsammans, men det blir ju alltid lite ruckande på rutiner när man är borta, och dessutom ska samsas om frukosttider och dusch med fem personer till. Idag är vi alltså lite dagen efter, alla fyra. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0