Städning, arbetsförmedling och medikamenter

Rubriken är en fin sammanfattning av vår gårdag. För mig inleddes den med besök hos först barnmorska (som konstaterade att allt var jättebra) och sedan arbetsförmedling. På det senare stället tågade jag in samma minut de öppnat, förklarade snabbt utgångsläget: två års vikariat, ferielön och så föräldraledighet, men först ett litet glapp. Därefter inväntade jag instruktioner. Det slutade med att jag fick sitta med en handläggare som gned sig på hakan, konstaterade att det inte är så lätt att veta hur man ska göra, gned mer, sa att han hade haft semester i fem veckor, och sedan tyckte att vi i alla fall kunde skriva in mig som arbetslös. Om det blir några pengar är en helt annan fråga.

 

Medan jag höll mig borta sov maken och barnen ut ordentligt. Efter frukost satte maken sedan igång med storstädning av källaren - något vi skjutit upp, skjutit upp och sedan skjutit upp lite till - allt för att de garderobsdelar som legat där eventuellt skulle kunna användas vid bygget av en skrubb. Nu är skrubben färdig (Min fantastiske make gjorde det alldeles själv och det blev riktigt bra!) och städningen kunde därför inte skjutas upp mer. Det blev två fulla lass till tippen.

 

Lagom tills jag precis skulle börja laga lunch ringde mamma och frågade om de fick komma. 

-Ja, sa jag - men kanske lite tveksamt, för det gjorde mig mäkta förvånad att få ett sådant "erbjudande". Det är liksom inte varje dag de tittar förbi. Hon förklarade då att de var på Ullared, men att där inte fanns några parkeringsplatser, så då ville de komma till oss istället. Vi tackar och bockar för att vi förärades detta besök, trots att vi varken kan erbjuda shopping eller folkmyller. Parkeringsplats och lunch, däremot, fick mor, far och bror, och säkert ett helt gäng förkylningsbaciller som bonus.

 

Det där med medikamenter är kvar att berätta om. Jo, i söndags var vi i kyrkan här som vanligt. Barnen klev upp ganska sent, så de hann i stort sett inte med något mer än att äta frukost innan vi gick. Strax före lovpsalmen lutade sig en av de andra kyrkobesökarna fram mot mig, nickade åt L och frågade:

-Har hon ögoninflammation? Jag tittade på L, grep tag i henne och tittade lite till, innan jag skickade henne vidare till maken för vidare inspektion. Hennes ögon var minimala och under dem var det stora påsar. Trötthet i kubik? Allergisk reaktion? Ögoninflammation? Själv blev hon rädd när hon några minuter senare såg sig i spegeln, men eftersom hon inte hade ont, det inte kliade och hon såg som vanligt tyckte vi att vi kunde vänta tills efter gudstjänsten med att vidta åtgärder. Sedan var det så käckt att tills dess hade påsarna krympt till typ vanlig trötthetsstorlek, så då kunde vi gå till familjen F på kyrkkaffe istället. L kände sig dock inte säker på att det inte var något farligt, så vi lovade henne att vi skulle ta kontakt med sjukvårdsupplysningen eller vårdcentralen när det blev måndag, och så gjorde jag. Sjuksköterskan konstaterade att det högst sannolikt rörde sig om en tillfällig allergisk reaktion p.g.a. hennes förkylning, och att det kanske aldrig kommer att hända igen, men att vi kunde skaffa lite Clarityn att ha hemma. När maken ändå skulle till apoteket laddade vi också upp för den andra dotterns överkänslighet: alla bitande och stickande små flygväsen.  De älskar henne, och gör henne till ett svullet och gnyende paket om de får härja fritt. Nu brukar de inte få det, utan hon går numera med på att bli inkletad i myggmedel, men de stick och bett hon ändå får kommer hädanefter att kunna behandlas med salva.

 

Maken borde ha köpt mer alvedon och en hel hög halstabletter, också, för frampå kvällen hade han själv och L blivit rätt så spaka. L verkar dessutom ha ärvt gener från somliga syskon till mig. 

-Jag tror nog att jag har fått halsfluss. Vi måste nog åka till doktorn. Åh, vad det här är jobbigt. Jag är nog väldigt sjuk.

Hon slutade leka och började ligga var som helst i närheten av mig och bara prata på om hur illa det var med henne. Samtidigt var V också där, för hon hade ju inget att göra när L slutade att leka. Pust! Hoppas att hon sovit sig frisk! V har inte insjuknat än, och förhoppningsvis klarar hon sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0