storasyrrans

Så skönt att denna vecka är över! Det verkar vara så varje år, att den vecka då våra flickor fyller år fylls av så mycket annat att födelsedagen snudd på glöms. Nej, det är ingen risk - barnen låter oss inte glömma, men förberedelserna skjuts upp, presentinhandlingen skjuts upp och när dagen väl är inne brukar V toppa med att bli sjuk.

I måndags var jag på byggmöte på förskolan och G var på dopsamtal - barnen fick hänga med mig. I tisdags var det fiollektioner för barnen på eftermiddagen, och sedan kör hela kvällen för mig. I onsdags jobbade jag till 19, och G skulle jobba hela kvällen, så barnvakter var inhyrda. (De avbokades sedan av en sönderstressad alt. inbillningssjuk G - jag hade fem meddelanden av olika slag från honom när jag satte på mobilen efter jobbet, och när jag kom hem hade han barikaderat sig på övervåningen för att inte råka smitta någon om han händelsevis skulle bli magsjuk. På nedervåningen fanns två hungriga flickor - jodå, de hade försett sig med mackor, men det räckte ju inte jättelångt! (V var vänlig nog att tala om att de inte behövt skära något bröd, för det redan funnits några skurna skivor.) G blev inte sjuk - annars hade det verkligen varit pricken över i:t.) I torsdags jobbade jag till 20, men då tog jag tid från jobbet på eftermiddagen och åkte till Gekås en snabbis - någon gång måste ju presenterna inhandlas! Sedan satt vi och slog in paket när jag kom hem, och så var det då fredag och födelsedagsdags.

V höll sig nästan frisk. Ingen feber i alla fall, trots att hon varit på gränsen hela veckan. Hon kan inte fräsa, och det komplicerar alla förkylningar. Alla tips på hur man skulle kunna lära henne mottages tacksamt! På kvällen firade vi med min familj, och när L däckade vid niosnåret sa hon lyckligt att födelsedagen varit fruktansvärt rolig.

Igår var maken och jag ute och svirade nästan hela dagen. Tillsammans med ett gôtt gäng från kyrkan var vi i Malmö och hörde fantastiske Niclas Säwström sjunga Jesus i "Jesus Christ Superstar." Efteråt åt vi god mat på italiensk restaurang - kanontrevligt. Sent, också. Vi åkte från Malmö ungefär halv elva, och jag var innerligt tacksam att vi fick skjuts nästan fram till dörren. Mycket glad och tacksam att vi har så förnämlig barnvakt också:
-H är min favoritmorbror, säger L.

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Barnen hade bjudit in tant R och hennes man på födelsedagsfika, så vi bakade lite morotsscones och en tårta till efter kyrkan. G jobbade så klart, så han har all rätt att vara ännu tröttare än jag.

Nästa år ska jag komma ihåg att februari är kortare än alla andra månader, och att 6 mars därför kommer betydligt snarare än man tror, så att det inte blir så här stressigt då också. Frågan är bara hur man bär sig åt för att banka in det i hjärnan.