-Han ÄR så söt!
sa V härom morgonen, och han var så klart E. Sedan fortsatte hon:
-Jag önskar att han var bara min. Därefter följde ett resnemang som gick ut på att hon när hon blev stor inte skulle låta sin man ha hand om deras barn alls. Hon skulle hålla dem jämt. Jag ifrågasatte om detta skulle bli sanning - vi får väl se!
För övrigt har jag sansat mig lite beträffande maten. En hel del av det författaren skriver går ju ut på att avslöja bluffarna bakom namnen på färdigrätter, och jag vet ju att ostbågar inte är gjorda av ost, så eftersom jag inte känner mig lurad måste jag väl fortsätta få äta dem någon fredagkväll någon gång ibland? Mina invändningar mot onödiga tillsatser i MAT kvarstår definitivt, och vad jag verkligen skulle önska var att vitaminer och tillsatser som verkligen behövs (om de nu finns) skulle tillverkas eller utvinnas på lite vettigare sätt.
Jag tycker jakten på "Äkta Vara" går lite för långt. att försöka få bort fusket tycker jag är OK, men vissa tillsatser gör ju nytta! Till och med hemlagad saft bukar ju innehålla konserveringsmedel för att man skall hinna dricka upp den innan den möglar. Däremot har jag svårt att tolerera exempelvis "Kycklingsoppa" som inte innehåller någon kyckling, utan bara "smak av kyckling". Ett annat exempel som gör mig något tveksam är Felix pulvermos. Det mesta är ok för mig i det, men varför är det "Pepparextrakt" och inte peppar i det?
Innan matproduktionen industrialiserades var matstandarden överlag inte bättre än nu.
Har du kollat sempers barnmat? Det är bra mat (tror jag) men de kallar den "närproducerad" - även om den säljs i Umeå trots att den tillverkas i Eslöv. Sådant är en styggelse i mina ögon.
Håller med! Det som gör mig lite frustrerad är att en natyrlig tillsats som ex. citronsyra inte alls är naturlig i industriell matlagning, utan att de tillverkar konstgjord genom oerhöert skumma processer. Då känns det bättre att slänga i en eko-citron i plommonmarmeladen man kokar själv.
