Cirkus
Cirkusar har sin alldeles egna marknadsföringsstil. Vem annars pepprar en hel stad med affischer runt lyktstolpar i några dagar? I våras upptäckte L & V dessa skyltar - de har aldrig varit på cirkus, så de blev naturligtvis nyfikna. (När vi bodde i Kungshamn tyckte vi att de var för små för att gå den gången vi hade en cirkus som granne. Däremot var vi utanför och matade och pratade med elefanterna, men det kommer barnen inte ihåg.) Årets första cirkusbesök i vår stad var på Valborgsmässoafton. Varken maken eller jag hade vare sig lust eller ork att ta oss dit. Vi lovade emellertid barnen att någon gång när det passade skulle de få gå på cirkus. Sedan har sommaren gått. Varje gång de fått syn på en sådan där skylt har vi fått oss en rejäl tjatstund, men det har bara inte passat - fel stad, fel dag, fel tid etc. När jag klantade till det i slutet av juli och blandade ihop dagarna så att vi missade även det sista cirusbesöket i vår stad talade jag om för barnen att det får bli nästa år, och de har också varit helt inställda på det sedan dess.
Tills i måndags. Barnen och jag var ute på en ärenderunda efter fiollektionerna och hamnade i Slöinge. Där satt ungefär en miljon skyltar för "Cirkus Madigan". Jag överdriver inte (eller i alla fall bara lite...)! Varenda lyktstolpe hade en skylt på var sida. L läser snabbt, så hon konstaterade att det var på torsdag cirkusen skulle vara, och att man kunde köpa biljetter på Matöppet. Jag lovade att kolla upp vad det var för cirkus, och försökte få dem att gå med på att det ju kanske var en väldigt liten cirkus, och därmed inte så rolig som de stora, men barnen köpte inte mina argument alls. Efter lite internetletande och lite snack med G bestämde vi att vi väl kunde gå - bara för att få det där löftet ur världen.
Igår kväll var vi alltså på cirkus. Vi var ungefär 25 vuxna och kanske dubbelt så många barn - ingen megastämning direkt. Mina och makens förväntningar var mycket låga, och föreställningen levde upp till dem, men inte så mycket mer. Barnen visste nog inte riktigt vad de skulle förvänta sig, så de var mycket nöjda. Clownerna borde ha betalat L, eller åtminstone gett henne fri entré, för hon skrattade så högre än musiken och åt nästan allt de gjorde - helt hejdlöst. V var superfascinerad av trolleritricken och tyckte så klart att klänningarna och akrobatdräkterna var underbara. En lyckad kväll, men ingen särskilt rolig cirkus. Tur att barnen inte hade något att jämföra med! Nu återstår väl bara att se hur det går när skyltarna för de stora cirkusarna kommer upp till våren. Vi har definitivt inte lovat några fler besök, men jag känner mig säker på att stora tjatkampanjer kommer att inledas så fort L ser en annons eller en skylt...
