De växer...
Barnen, alltså. Igår var det dags för första fiollektionerna för terminen. V började, och medan hon spelade tog jag och L en tripp till apoteket för att hämta ut min nya näsmedicin. När jag var hos barnmorskan sist konstaterade hon äntligen att jag ju måste kunna andas ordentligt när det är dags för förlossning, och när hon gick in och läste om min gamla medicin (vilken visade sig vara en astmamedicin - det hade jag ingen aning om!) stod det att det var av största vikt att lindra sådana symtom under graviditeten. Alltså fick jag via telefonkontakt med vårdcentralen ett nytt recept på samma medicin. Trodde jag. De hade bytt journalsystem, och läkaren som skrev ut till mig för två år sedan är inte kvar, så nu när jag stod på apoteket visade det sig inte alls vara samma. Jo, samma medicin, men annan form. Jag blev lite sur, för nässpray och jag fungerar aldrig - det är ju därför jag fick ett pulver istället då för två år sedan. Efter att ha tagit denna nya tre gånger är jag benägen att ändra min diagnos av mig själv: Vanlig nässpray funkar inte på mig. Nässpray för drygt tvåhundra spänn verkar fungera utmärkt! Underbart.
Nåja. Sedan gick vi alltså tillbaka till fioleriet, och strax kom en glädjestrålande V ut från sin lektion med ett jättefodral på ryggen. Det såg i alla fall ut så! L gick in för att spela, och V fick visa upp sin nya fiol för mig. Hon var SÅ stolt! L fick också ny, och hon var också glad, men liksom inte i samma division. När vi kom hem gick det inte många minuter förrän V stod i vardagsrummet med fiolen och spelade och spelade. Hon plöjde igenom halva förra årets repertoar, innan hon bröt ihop och sa att hon inte kunde någonting bara för att hon misslyckades med Törnrosa. Vi får se hur länge övningsglädjen varar...
En annan sak som är roligt med V är att hon just nu äger hela två par byxor som hon kan tänka sig att använda. Problemet är bara att det ena paret vajar på halv stång. Än så länge inbillar jag mig att man kan tycka att de ska se ut så, men det håller nog inte så länge till. Det blir väl nödvändigt med en shoppingrunda i stora gula affären innan det blir kallt på riktigt: Massor med tjocka strumpbyxor och alla vinterklänningar som finns. Idag var de i alla fall byxbeklädda, båda de små (?) damerna, och så varsin kofta till. De där extra överdelarna behövs på mornarna, men sällan på eftermiddagarna när barnen går hem från skolan. Sedan första dagen har L haft sin kofta nerpackad i väskan redan när man kommer för att hämta dem. Jag antar att hon lägger den där direkt när hon tar av sig den. V däremot är en helt annan sorts typ! Igår hade jag förmanat henne rejält på morgonen, och dessutom hade L lovat att påminna, så då hade hon med sig två koftor och en jacka hem, så idag kunde hon börja samla igen. Vi får väl se om hon kan lära sig att hålla ordning själv, eller om L tvingas bli en sådan där tjatsyster. Jag bävar för vantsäsongen!
