"Mamma och pappa"

Jag fyller snart år, något jag för det mesta är oerhört förtjust i. Jag älskar paket, jag älskar att bli uppvaktad och jag älskar att bli uppassad, och allt det där brukar jag få på födelsedagarna. När jag var liten funderade jag någon gång på att mina kompisar ofta fick paket från sina mammor, och paket från sina pappor. Det fick aldrig jag. Mina presenter var alltid från mamma OCH pappa. (Förutom en gång - en jul i slutet av 80-talet. Jag är så förtjust i paket att jag gärna tjuvkikar på dem i förväg om tillfälle ges. Detta år stod stora paketkorgen i en liten genomgångsgarderob mellan sängkammaren och förmaket i prästgården, och jag var där och rotade försiktigt runt. I korgen fann jag då ett paket till mig från PAPPA. Bara! Det visade sig vara hans gamla frimärksalbum, och mamma visste inte om att han tänkt ge det till mig.) Som barn funderade jag på det, men inte för att jag ville ha det på något annat sätt. Nej, jag tror att jag alltid har gillat att mamma och pappa gjort helt gemensam sak av föräldraskapet, även när det gäller så triviala saker som födelsedagspresenter och julklappar.

 

Detta låg jag i alla fall och tänkte på en natt när jag var vaken. Min 33:e födelsedag blir den första utan pappa. Han kommer inte att ringa och säga grattis, som han ALLTID gjort förr. Jag kan inte få något paket från "mamma och pappa". Samtidigt har jag ju ändå fått ha honom länge, länge jämfört med mina yngsta syskon.

 

När jag legat en stund och tänkt på gamla födelsedagar insåg jag också att det blir första födelsedagen jag kan få ett paket från E. En älskad person finns inte här längre, en annan älskad person har kommit. Livet är bara annorlunda. Det är fortfarande värt att fira varenda år jag får leva.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0