Försäkring
Jag visste det! E blev inte godkänd av försäkringsbolaget. Inte oväntat alls, så vi hade redan bestämt oss för att då säga upp flickornas försäkringar också. Istället ökar vi sparandet på deras egna konton med samma summa som försäkringen skulle kostat. Vi var i valet och kvalet när vi skulle teckna försäkringar för drygt sex år sedan - i Sverige är det verkligen ingenting nödvändigt, eftersom sjukvården är gratis, och man även i andra fall får ersättning även utan försäkring. Samtidigt var det jättehallå i media om barnförsäkringar, och vi hängde väl lite med drösen när vi tecknade. Efter ett antal veckor kom så brev om att L beviljats försäkring, men inte V. Nej, hon var för liten, och dessutom hade hon ju fått navelbråck. Jag blev sur, ringde och pratade med människan som gjort bedömningen, och V blev försäkrad - dock ej navelbråcket.
E:s start i sjukhusjournalen är ju inte så snygg, så därför var vi väldigt inställda på att han inte skulle godkännas. Dock gör det mig så vansinnigt irriterad att försäkringsbolagen är så snabba i sin bedömning. Då menar jag inte i tid, för det har gått tre månader sedan vi skickade in pappren. Nej, men snabba när det gäller att hitta en punkt att använda för att avslå ansökan, och istället erbjuda en nonsensförsäkring för förhållandevis mycket pengar. På pappret vi fick står det att försäkring inte beviljas "p.g.a. tillfälle med låg muskeltonus". Ja, i ental! Mer kan de nämligen inte åberopa, för vid båda efterbesöken konstaterade barnläkaren och blivande barnneurologen att det inte fanns något avvikande. Vilket inflytande barnläkaren på BB har! Hade hon inte varit så övernitisk hade E blivit försäkrad. Men som sagt, det gör inte så mycket, för vi var ändå skeptiska till behovet.
