Skott-år?
Kan man kalla detta år något annat än skott-år? Man skottar lite en kväll, för att nästa morgon vara tvungen att skotta lite till, och sedan tvingas man skotta lite till och så får man skotta jättemycket några timmar senare. Soptunnan ska tömmas på tisdag igen, men nu är den snart totalt insnöad:
Vi hade jättemycket snö innan den här helgen. Ja, faktiskt jättemycket. Åtminstone för att vara i Halland. Dessutom har den legat nästan lika länge som den vintern vi blev halläningar, och det i sin tur var det år med längst varande snötäcke sedan 86-87. Alltså var vi ganska nöjda. Nu känner jag att jag börjar bli väl nöjd, och det ligger snubblande nära "nu räcker det med snö!". I fredags vräkte snön ner, men G skottade den decimeter som låg så att vi fick in båda bilarna i garaget, och så att det fanns vändmån utanför. I går skottade jag rubbet, ett c:a 15 cm tjockt täcke, på förmiddagen medan G skrev predikan, men jag fick slita rätt hårt trots att snön var lätt - vallarna är helt enkelt för höga för mig. Resultatet blev i alla fall såpass bra att vi kunde ta oss ner för backen och fara till mor och far på födelsedagsfirande. Vi hade inga illusioner om att vi skulle komma upp igen när vi kom hem, och blev därför varken sura eller förvånade när det tog stopp knappt halvvägs. Snön vräkte ner igen, och det lager vi skottade bort var nog ungefär 1 decimeter djupt. Efter det jobbet puttade G och jag körde, så kom bilen upp igen. I morse var det dags igen: ett antal centimetrar snö täckte gårdsplanen, och nere på vägen syntes hjulspåren från i går kväll med nöd och näppe. Skotta, skotta, skotta - G skulle iväg och jobba, så medan han åt frukost gjorde jag en insats.
Nu lyser solen lite, och gårdsplanen och backen är skottade och fina, men imorgon ska det visst komma mer snö. I väntan på den skottar vi taket - där vi kommer åt, vill säga, för det är inte på så många ställen. Här på bilden ser man vår ena kompost - den är hälften så hög som vanligt. Häcken är nästan översnöad...
