Rättvist

Jag påpekade många gånger under min uppväxt att ingen av varken mamma eller pappa kunde veta någonting om hur det var för mig. Detta för att ingen av dem är vare sig storasyster eller äldst. Istället är de båda minstingar, den ena mer än den andre, och det, tror åtminstone jag, är något helt annat än att vara storasyster. (Jag vill inte påstå att det ena eller andra är bättre, men att man påverkas och präglas av sin plats i familjen finner jag för helt sannolikt.)

 

En sak som störde mig mycket som barn var att regler förändrades. T.ex. vill jag bestämt hävda att jag tvingats sova mycket mer än den yngre delen av syskonskaran. Nu kan man väl tycka att det kanske är bra att utvärdera och förändra regler, men jag upplevde det snarare som rationalisering: Det blev för krångligt att ha för många läggtider att hålla ordning på, för att ta sovexemplet. I alla fall har jag sedan barnsben tänkt att den dag jag får barn ska jag vara konsekvent och genomtänkt. Att vi fick tvillingar gjorde det ju väldigt enkelt, men nu har ju E gjort entré, och idag kom första tankeställaren:

 

L & V började titta på TV och film när de var knappt tre år. Det var ett relativt medvetet val av oss; vi tyckte inte att det fanns något behov tidigare. TV:n var hur som helst en ointressant möbel i vårt  sovrum så länge vi bodde i lägenhet, och sedan introducerade vi det rörliga bildmediet med hjälp av "Lotta på Bråkmakargatan", vilken vi sedan tittade på i ett halvår... Jag tycker om att flickorna ligger lite efter i avtrubbningen. Det känns skönt att de tycker att det är jobbigt att se när Mowgli blir jagad i Djungelboken och att det därför är lagom spännande. De behöver inte se 11-årstillåtna filmer för att få känna förväntan och lagom skräckblandad förtjusning. Jag tror nog att detta ändå har att göra lite grann med att de inte tittade på något alls de första åren. Nu för tiden får de i alla fall ägna en halvtimme om dagen åt tv:n om de har lust. Det har de ofta, och idag enades de om att titta på ett avsnitt ur "fem myror". Då jag samtidigt stod och strök lite la jag E på golvet. Någon minut senare hade han vänt sig till mage och låg med blicken fäst vid Magnus och de andra på skärmen. Han låg så länge! Helt klart att han gillade det. Jag insåg att vi, om vi inte vill att han ska vara tv-tittare från start, aktivt behöver se till att han inte hamnar i tv-tittande. Samtidigt var det ju supersmidigt för mig, för jag kunde ju jobba på medan han låg där och glodde.

 

Tillbaka till det där med konsekventheten, då - i detta fallet var det ju ett medvetet val av oss att inte presentera TV:n för flickorna tidigare. Alltså tycker jag att vi, om vi ska göra annorlunda med E, behöver ha sett att det skulle ha varit bättre att ha gjort på något annat sätt. E ska inte titta på TV bara för att hans mycket äldre systrar gör det, eller för att det är smidig barnpassning. När det gäller denna fråga är saken därmed klar - TV-tittande får gossen vänta med.


Kommentarer
Postat av: Otto

Intressant!!

Vi har dock inte efter Dagas dryga två veckor kommit till regelsättandet, men tänk att det ligger så nära!

2010-01-07 @ 21:42:57
Postat av: Pratglad

Mycket intressanta funderingar! Du som har så många yngre syskon har nog dessutom funderat rätt mycket mer över det där, än jag som bara har en. Dessutom hamnade nog mina föräldrar ofta i läget att ha en "skötsam storasyster" och en "busig lillebror". Alltså hade nog brorsan strängare regler än jag, särskilt när vi blev lite äldre. Vi fick på något sätt de regler vi förtjänade. Och med bara tre års mellanrum fick vi tex gå och lägga oss samtidigt när vi var små.



Som sagt mycket tänkvärt!!!

2010-01-08 @ 12:05:13
URL: http://pratglad.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0