Renovering
Härom veckan satt både maken och jag och pustade - är det verkligen värt all oreda, krångel, beslut och pengar att renovera så mycket som vi gör nu? Det kändes som om det bara mest stod stilla, och att vi, även om vi tog beslut och gjorde saker, inte kom ett dugg närmare målet. Nu har svärfar varit här en vecka, och därmed har det hänt mycket. Så skönt att ha någon som gärna vill hjälpa oss, och som dessutom kan det han gör. Genast blir det lite roligare att jobba - och frustrerande att inte kunna göra det för att det är en stor otymplig mage som sätter stopp.
Köket är fortfarande användbart till simplare matlagning, men vi lever i ett stort provisorium just nu. Ingenting är där det brukar och byggdammet ligger i ett tunt (eller på vissa ställen ganska tjockt...) damm över det mesta, men vad gör det när man tänker på hur fint det kommer att vara i slutet av juni? Ingenting alls. Fast... när man en sekund senare tänker att då måste vi ju fixa klart med matrummet som nu hyser allt som tidigare fanns i köket, och trappan, och säkert något mer så känns det lite småjobbigt igen. Vi är nog inga renoveringsmänniskor.
Bara det här med tapeter. Hur ska man kunna välja, när det finns precis hur många som helst? När man inte har egentligen några krav, blir kraven ändå väldigt många på något sätt - jag skulle vilja hitta den perfekta, men jag vet inte hur den ser ut, typ. Den är inte vit, vet vi, men ungefär där tar idéerna slut. Dessutom handlar det ju inte bara om en tapet - till köket skulle vi nog rent principiellt kunna välja en riktigt snordyr, för där kommer att gå åt så lite, men sedan ska det väljas tapet till matrummet (STORT och mycket tapet) och hallen (BÖKIG och kanske inte läge för mönsterpassning i mängd...). Hu. Roligt, och vidrigt.
