Duktig!

Jag har säkert skrivit det förr... det som driver mig är att få känna mig duktig. Jag har annars ingen stor mental drivkraft när det gäller just någonting. Idag känner jag mig i alla fall rejält duktig. Jag har varit effektiv, först på jobbet och sedan under den 1,5 h långa pausen innan det var jobb igen, och sedan ytterligare duktig och effektiv när jag kom hem. När jag nu beskriver vad jag sysslat med är det ingalunda för att andra ska säga att jag är duktig, utan endast och enbart för att det gör mig glad och tillfredsställd att se att jag åstadkommit en hel del.

 

På jobbet var jag effektiv som vanligt. Mitt schema tillåter nämligen inget annat. Tjopp, säger det bara, och sedan har arbetsdagen tagit slut. Idag var klockan då 15.30. Jag tog bilen till ICA och passade på att veckohandla, men när jag var klar var det fortfarande en dryg halvtimma kvar tills APT:n skulle börja. Vad göra? Jo, jag svängde in vid en av stadens vitvaruaffärer och rekognoserade inför vårt köksbyte. Sedan var det alldeles lagom att åka tillbaka till jobbet, slå sig ner i matsalen och lyssna till två timmars information av olika slag. Därefter gick jag ut med bilnyckeln i högsta hugg. På parkeringen väntade G med barn i stora bilen - en snabb flytt av matkassar och skifte av bilnycklar så kunde han ta sig vidare till körövning utan barn, och jag köra hem med dem, maten och mig själv. Det var snudd på läggdags för dem med en gång, men jag lyckades utan särskilt mycket tjat få flickorna att städa upp lite på sitt golv, medan E städade toaletten (Nja, just det inslaget i dagen bidrar kanske inte till vare sig effektivitet eller duktighet) och jag snabbkollade mailen samt plockade in all handlad mat. Välling, aftonbön och sedan slog jag mig ner för att äta våfflor (Snäll som han är hade maken ställt smet som var över i kylen, så att jag fick äta nygjorda istället för värmda.) Medan våffeljärnet värmdes upp plockade jag ur och i diskmaskinen (Tävlingarna pappa ordnade för oss när vi var små har nog gett något slags resultat när det gäller tidsåtgång för detta moment!). Jag hade inte tänkt göra ett dyft mer sedan, men av någon anledning infann sig inte den kompakta trötthet som så ofta annars kommer som ett brev på posten efter maten. Alltså plockade jag fram bunke och mjöl och gjorde en omgång frallor som nu står och jäser i källaren, för att lagom till frukost dofta gott i hela huset. Sedan tänkte jag lata mig, men det var ju inget kul på TV, och datorn är jag rätt less på, så jag tog fram en gammal Jane Austen-filmatisering och ställde mig och strök, och har man väl satt igång är det tillfredsställande att se hur högarna med strukna kläder växer, även om det inte syns alls på högen med ostrukna att man gjort något...

 

Nu ska jag med gott samvete gå och lägga mig, och imorgon tänker jag inte ha ett uns dåligt samvete om jag inte har lust att göra någon nytta alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0