En liten J

I lördags kväll var allt fortfarande lugnt, trots att jag hela eftermiddagen hjälpt maken bygga klart staket runt gräsmattan. E ville inte somna, så han och jag satt och läste böcker tills mina ögon inte klarade att hålla sig uppe längre. Då fick han lägga sig med mig, och han var på sitt allra gosigaste goshumör och klättrade runt på mig och kramades och pussades. Precis som att han anade...

 

Jag somnade gott, men vaknade vid ett-tiden av att det gjorde ganska ont, tänkte att det började likna något, men fortfarande nog bara var förvärkar. En halvtimme senare trodde jag att det kanske faktiskt började bli dags, och försökte ta tid under en halvtimme - fem eller sex värkar. Inte tillräckligt för att vara säker på att åka till förlossningen, men eftersom det gjorde så vansinnigt ont ringde jag ändå för att kolla.

-Kom du, så kan vi hjälpa dig här, sa den snälla barnmorskan när jag beskrev hur ont det gjorde, så maken började värma kaffe, skrev instruktioner till den stackars kyrkoherden som skulle tvingas jobba istället för honom på söndagen och bredde lite mackor. Sedan ringde vi till vår snälla granne B, som på lördagskvällen kommit upp till oss med sitt nya mobilnummer och sagt att det bara var att ringa om hon behövdes. När jag idag pratade med henne trodde hon att klockan nog var 02.45 när hon fick telefonsamtalet.

 

G hittade inte bilnyckeln. Jag började tycka att värkarna kom i ett, utan mellanrum och att det tryckte märkligt nedåt, men försökte ändå bädda lite i gästrummet.

-Vi tar lilla bilen istället, sa jag, men det gick inte heller, för den stora stod parkerad så att den lilla inte gick att få fram.

 

G hittade bilnyckeln, vi gick ut, mötte B på gården och gjorde inte mer än bara nickade hejdå och åkte. G körde snabbt, men jag tyckte att det gick för långsamt. Jag fattade inte vad jag skulle göra. Det gjorde vrålont, något behövde komma ut och det kändes inte alls som att bilen var rätt ställe. Vägen kändes låååång, och då har nog resan till Varberg aldrig gått så snabbt för oss tidigare.

 

Vi körde direkt fram till akutingången, G sprang in för att hämta en rullstol, men lyckades inte få loss någon, varför jag själv gick in istället.

-Kör och parkera, så går jag till förlossningen, sa jag, och försökte göra som jag sagt. Den dörr jag trodde att jag skulle in igenom var dock låst, så jag fick vända, kände en värk komma och pressade fram till någon innanför akutreceptionsluckan att jag behövde komma till förlossningen NU, innanjag vräkte mig ner på en bänk och vrålade. Det fungerade - på nolltid var de där med en säng och personal från förlossningen. I hissen började de undersöka, utanför hissen kom G ifattspringandes. In i en förlossningssal, och knappt tio minuter senare, 03.29, hade vi en liten son. Effektivt, men brutalt. Vi hann inte riktigt med själva, och ingen annan heller... På mitt patientarmband blev inskrivningstiden 03.40.

 

När E föddes var vi på förlossningen i närmare 12 h innan han behagade titta ut, och då hade jag haft ont hemma minst lika länge. 12 h innan J föddes byggde jag staket för fullt tillsammans med maken, och var lite småirriterad på att han lät dröja.

 

J är förstås alldeles underbar, och han gick dessutom igenom barnläkarbesiktningen på första försöket, så eftersom jag också märkligt nog mår riktigt bra kunde vi åka hem till lunch igår. Det känns helt osannolikt, och min tacksamhet vet inga gränser.

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Mikael Kristoffersson

Man skall inte vistas längre än man behöver på sjukhus! (Inte kortare heller för den delen.). Det är rent otroligt hur fort det kan gå ibland. Trist bara att det gör så ont när det går fort...

2011-05-26 @ 10:35:56
Postat av: Anna-Carin Olander

Helt otroligt käraste. Fantastiskt att du berättar det så här, för oss alla. Tack. Du är fantastisk. AC

2011-05-26 @ 11:53:10
Postat av: Jessica i Nyköping

Nämen åååh vad kul att ni har fått en liten till!! Om du inte vill skriva vad namnet J står för kan du väl berätta om det är en tjej eller en kille ni fått? Grattis till hela familjen!

/J som i Jessica

2011-05-27 @ 13:48:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0