Framtid
Det jag egentligen skulle skrivit om när jag skrev sist var något annat än det som kom på pränt, men jag snöade liksom in.
Jag går omkring och grubblar över hur nästa läsår ska se ut. Vi grubblar tillsammans också, och funderar på vad som är rimligt, vad som känns roligt, vad som känns jobbigt och vad vi egentligen vill. Klart är att E börjar på dagis i slutet av augusti. Det blir samma förskola som flickorna gick på, och jag är fast förvissad om att det kommer att bli jättebra på alla sätt och vis. Klart är också att J ska stanna kvar hemma. Han kommer säkert att få börja på dagis tidigare än de andra gjort, men när vi tänkte tanken högt att lämna honom redan i höst kändes det helgalet. Det är ju vår lillskrutt!
För att få fast jobb i kommunen behöver jag jobba lite drygt ett halvår till, och det vore onekligen ganska skönt med ett fast jobb. Samtidigt har det hittills aldrig varit några som helst problem att få sysselsättning och lön; det handlar bara om att vara lite flexibel. Alltså tänker jag att det inte är så akut med den där tillsvidaretjänsten.
G trivs bra med hemmapapperiet, men det är frusterande att de där få timmarna han ska vara i tjänst aldrig räcker till det han behöver göra. Att vara borta från församlingstjänsten mer än ett halvår känns också konstigt, så till hösten ska han nog mest jobba. Hade det bara fungerat med deltid i verkligheten hade vi säkert landat i något slags jobba-lite-var-lösning, men det håller inte. För G skulle det bara bli mindre lön för samma jobb.
Precis före lovet kom min chef och undrade om jag var intresserad av en eventuell tjänst. Ja, verkligen - det skulle vara jätteroligt, men samtidigt är jag stolt över att jag landat i att tycka att det känns riktigt trevligt att tänka sig ett år hemma. Jag som egentligen inte gillar hemmapyssel särskilt mycket tycker att det låter lite mysigt på något vis att gå och skrota hemma ensam med en ettåring. Nästan som semester... P.g.a. allt det där jag skrev i förra inlägget kommer det dessutom inte att behöva vara någon ekonomisk ansträngdhet, och det gör det hela ännu trevligare att tänka på. Fast, bara för säkerhets skull - ifall tristessen skulle angripa mig, jag söker nog ett par högskolekurser, (Jag mår bra av bekräftelsen avklarade kurser med VG ger...) antingen för att utöka behörigheten (en mattekurs) eller mer SVA bara för att det är så roligt.
