storasyrrans

Vi var ute på promenad, pojkarna och jag.
-Vi går till R, sa E.
-Men R är ju död, sa jag. Kommer du inte ihåg?
-Va? sa E. Han är halvdöv efter alla sommarens öroninflammationer.
-R är ju död. Hon finns inte här längre.
-Va?
-R är död, sa jag lite högre. Hörde du vad jag sa? E är ensam nu. Vi kan gå till E.
-R är död. R åkte till sjukhuset. Jag har ont i örat.

E var ju med mig den eftermiddagen när R dog, när vi pratade med E och fick höra att R åkt till sjukhuset, men att han snart skulle hämta henne. Jag undrar vad E tänker om sjukhus nu... - mer än att han vet att det är där han får medicin när han har ont i öronen. Sannolikt är det helt okomplicerat i hans huvud, men när han kopplar R:s död till sitt öra börjar man ju undra...

Vi gick till E och tittade till gräsklipparen och fick en liten pratstund i alla fall. Det kommer att vara så fruktansvärt omt utan R, men det är inte illa att ha en farbror E med traktor och gräsklippare!