storasyrrans

Plötsligt sprutar orden ur den yngste gossen. Före jul sa han mest bara mamma, även om det hände att han sa pappa och en gång till och med lyckades få till mommo, ja och så sa han en hel massa ja och nej, men sedan var det slut. Nu kommer det nya ord varenda dag, mest befallande: UPP! BÄNKEN! MÖÖLK! MALAAA! (Det sista betyder marmelad, och det är gott.) Det krävs stora bokstäver för att återge det mesta, för han är högljudd, vår lille gullunge. Redan andra dagen hos G:s föräldrar lyckades han säga vaffaf, vilket sedan upprepades massor av gånger till farfaderns glädje. Farmor var däremot lika omöjligt att upprepa som mormor, det gick en gång (och den gången var kanske lite tveksam...) och inte mer. Det är roligt med det där första pratet, i alla fall, och så gulligt att man har svårt att stå emot befallningarna. Fast när gossen skrek GÅÅÅ! när L och jag kom på honom med att ha klivit ner med pyamas och blöja i L:s nyupptappade bad lydde jag inte. Tvärtom, jag plockade raskt upp honom. "Blöö", sa gossen, och det var ingen underdrift - han dröp av vatten...