storasyrrans

Jag blandar vånda över allt jobb som inte hinns med med njutning över det som faktiskt blivit gjort. Igår jobbade jag, trots klämdag, för någon gång måste ju jobbet göras. Ändå hann jag inte hälften av det jag ville... Barnen fick vara med mig, för G hann inte heller vara ledig, och dagis var stängt. Det klarade de alldeles ypperligt - dagis där jag jobbar var öppet, och L & V fick helt enkelt hänga på dem lite. Vi blev i alla fall klara med bedömningen av alla nationella prov - nu är det bara typ sju utvecklingssamtal kvar, också, innan man kan slappna av och förbereda sig för sommarlov.

Att göra något vettigt åt hemmet igår var inte att tänka på. Därtill var jag alltför trött. Idag, däremot, har vi jobbat friskt. Först städade vi; det gick riktigt snabbt och smidigt tack vare mammas insats här för en och en halv vecka sedan. (Vi har klarat bättre än någonsin tidigare att inte bröta ner efter den.) På eftermiddagen skulle barnen på kalas, så då passade maken och jag på att åka och handla. Mat, en bröstlist och lite mer blommor till trädgården blev det.

Sedan vi kom hem har lördagen varit njutning: doften av nyklippt gräs (makens insats), ljudet av glada barn från lekplatsen medan maken och jag grillade varsin god köttbit (barnen fick mat på kalaset, så vi passade på att äta middag själva) och en utetorkad tvätt som gick att hänga in i garderoberna direkt för att den blivit så slät i den alldeles lagoma vinden - några små detaljer som gör mig alldeles glad. Dessutom har jag satt en sats rabarbersaft i källaren samt lagat och ätit en rabarberpaj, badat barnen och gett dem havregrynsgröt (Det ger mig riktiga sommarkänslor att göra gröt till barnen på kvällen - varför är det så? Fick vi ofta gröt på sommarkvällar när vi var små?), och så det numera obligatoriska efter bad: flätat barnens hår så att det ska bli krulligt imorgon.

Nu väntar jag på att maken ska komma hem från sin stegsamlarpromenad. God afton!

Denna helgen har G varit ledig, och jag har inte heller haft något jobbaktigt inplanerat. Det betyder dock inte alls att vi suttit och latat oss i varsin fåtölj. Nej då, så snart maken kom hem från Lettland satte han igång med gräsklippningen, och sedan körde vi på hela fredagkvällen och lördagen. Massa rensning och lite nyplantering, målning och en hel del annat fixande. Städning också, förstås. Jag HATAR att städa! På riktigt. Det är så gräsligt tråkigt, men nu när mamma gjort grunden kändes det inte helt omöjligt att göra det sista. Samtidigt är det liksom ingen idé att städa särskilt mycket när halva undervåningen är kaos p.g.a. renovering. Allt får ordna sig se´n.

I morse kom jag lyckligtsvis på att barnen skulle på kalas. Det var nära att det blev bortglömt! Tur att vi (tack vare Gekås) har en relativt välfylld presentlåda! Efter en härligt sen frukost, där diskussionerna i stort handlade om vitsen att se på melodifestivalen när Malena kom nästan sist, gick vi till kyrkan och sedan till barnens kompis N för att lämna dem på kalaset.  På eftermiddagen var G och sjöng, och sedan lyxade vi till det med att han köpte med sig den största familjepizza jag skådat hem. Den räcker till en dryg lunch i morgon för både mig och G, också!

Nu är barnen lagda, maken är ute och samlar steg och jag sitter och funderar på ett krångligt föräldrasamtal imorgon... Ganska ledigt, ändå!

...när man har femmor. Nationella prov och utvecklingssamtal ger övertid som ett självklart resultat. Denna vecka har jag jobbat över typ fem timmar före idag, och det blir mer. Tur då att jag har världens snällaste mamma, som inte bara kommer hit och tar hand om barnen (eftersom världens snällaste make är bortrest halva veckan), utan också putsar, fejar och tvättar halva huset åt oss. TACK! Efter avslutad städning tog hon med sig barnen hem, så nu är jag alldeles själv här. Imorgon väntas maken hem, och dessförinnan ska jag hämta barnen någonstans i Varbergstrakten. Idag blir det gräsklippning och panelmålning efter jobbet.

Nu är det inte långt kvar tills skatteåterbäringen kommer! Hurra! Det är nog det enda tillfälle på året då det känns riktigt kul att pendla... Frågan är bara vad man ska använda pengarna till! Jag minns när pappa sålde morfars gamla bil (mitt favoritfordon alla kategorier) - den köptes av en man för (hans) skatteåterbäring, och jag tyckte det var ganska märkligt att man kunde köpa bil för sådana pengar; på den tiden fick jag tillbaka typ 500:- och sådant, och det tyckte jag var mycket, för pappa fick alltid betala extra. I år får jag ensam tillbaka nästan dubbelt så mycket som han fick ge för bilen, och dessutom får maken en ganska rejäl slant han också - fast han inte pendlar.

Först tänkte jag att pengarna nog behövs när vi ska till London. Sedan insåg jag att det skulle vara riktigt klantigt att göra av med dem på så´nt, de borde gå till något slags investering. Investeringsbehov finns ju alltid när man har hus! Så detta är alternativen:

• Gräsklippare. Vår "gamla" impulsköptes på Coop när gräset blivit för långt en sen kväll. Den går, den väsnas något helt fruktansvärt, och den driver inte själv alls - bra för motionen, men inte för viljan att gå ut och klippa. I vår by finns en skola, ett dagis, en kyrka och en gräsklipparaffär, så detta borde ju vara smidigt löst! Själva affärens gräsmatta klipper sig självt - alltså den har en sådan där skojig robot på sig, och den har vi stannat och tittat på många gånger bara för att den ser så kul ut. Så gick några grannar också och köpte en sådan, och det visade sig att den faktiskt skulle klara av att klippa en så stor gräsmatta som vi har. Kanske man skulle lägga all skatteåterbäring på en sådan? Vi funderade allvarligt på det tills för en vecka sedan när vår vattentunna vandaliserades. Vi har hittills varit förskonade från byvandalernas dumheter, men efter att jag skällt ut ett av barnen för att hon varit fruktansvärt elak mot V har de kanske bestämt sig för att vara dumma mot oss också, så gräsklipparen skulle nog leva farligt. Det får nog bli en gammal, fast ny, vanlig, och då går ju inte hela pengarna åt.

• TV - den vi köpte när vi blev hallänningar har bestämt sig för att inte visa normala färger mer. Det skulle kanske också vara en ganska enkel investering, men det är ju så tråkigt att lägga en massa pengar på något som man bara använder någon gång ibland. Dessutom kan man i princip lika gärna använda datorn, och kanske skulle vi köpa projektor och duk istället?

• Nya badrumsmöbler, och en ny, ickegrön, toalett. Före jul hade jag utan tvekan använt pengarna till detta, men sedan blev jag gravid, och de nuvarande möblerna är nog väldigt smarta att använda som skötbord, och lika mycket förvaring har jag inte sett i några möblemang! Att bara köpa en toalett, och fortfarande ha de fula, bruna möblerna skulle kännas lite halvdant...

• Spara pengarna. TRÅKIGT! Fast kanske ändå... eller köpa tid, eller hur man nu ska tänka. Vi lyckades ju vara hemma med L & V tills de fyllde tre år, och ska vi klara det med den nya bebisen kan det kanske behövas lite planering och sparade pengar. Fast jag avskyr att spara pengar! Det är inte min grej! Då betalar jag hellre tillbaka på CSN-lånet eller sätter in pengarna på huslånskontot eller något.

• Köpa in lite renoveringshjälp. Men det är ju så roligt att fixa själv, det är bara att vi inte hinner just nu!

Tips emottages tacksamt! Dock utlovas ingen som helst belöning...

Följande utspelade sig idag när vi kom hem lagom trötta och sega efter en lång arbetsdag/dagisdag:

L och V försvann genast in på lekrummet. Jag gick till köket för att påbörja matlagning. Efter ungefär två minuter kom V ut till mig och sa med klagande tonfall:
-Nu gör L så där igen och leker ensamlek och jag får inte vara med, och den här gången leker hon med dockskåpen. (Dessa har de fått tillsammans, varför det skulle vara ännu mindre tillåtet att förbjuda systern att vara med.)
-Kan du inte baka något istället, då? sa jag, som var vansinnigt sugen på rulltårta med äppelmos, och dottern var snäll och löd. Lagom tills det var dags att slicka kom L ut från lekrummet och hjälpte till. När de slickat färdigt började diskussionen:
V: Varför får inte jag vara med när du leker din ensamlek?
L: Det är mycket enklare att leka den själv.
V: Men vi fick faktiskt dockskåpen tillsammans.
L: Du önskade dig inget dockskåp.
V: Du önskade dig inga kaplastavar, och dem fick vi också tillsammans.
L: Det är tråkigt att bygga med kaplastavar.
Jag: Men V, du kan ju bygga med kaplastavarna när L leker med dockskåpen!
V: (Surt!) Jag kommer inte på något mer att bygga.
L: Du kan väl bygga ett tivoli?Jag kan hjälpa dig!
V: JAAA!
... och så försvann de båda damerna in på rummet för att fem minuter senare bråka hjärnet och riva varandras byggen. Så där är det jämt! L har fantasi för ett helt kompani av ensamlekar och väldigt liten kompromissvilja, V avskyr att leka själv - det går bara inte! Dessa två sorter är inte till 100% kompatibla...

Idag har jag gått i dvala hela dagen. Natten var urusel, och kanske har jag inte sovit lysande nätterna innan heller, för så här sömnig tycker jag inte att jag brukar bli efter bara en sömnlös natt. Jag lyckades i alla fall genomföra hyfsat psalmspel på två gudstjänster. Värre var det med att vara en god mor - när G åkt iväg för att jobba på eftermiddagen insåg jag att jag bara gormade och skrek åt de stackars barnen, så jag gick och la mig istället. Nu ska jag gå och sova ordentligt, så att jag kan sköta mig bättre imorgon, även om jag inte kommer att träffa mina egna barn så mycket då; jag jobbar 7.30-16, och sedan har vi extralångt körrep på kvällen, 18-21.30, så barnen får efter en lång dagisdag och ett par timmars hemmavaro det stora nöjet att följa med sin far på kyrkoråd... Vi får se, kanske tar jag med mig dem istället! Nog måste det vara roligare att lyssna på musik än förhandlingar?