Kyrkoval

Jag engagerar mig gärna - det är sådan jag är. Jag har svårt för att stå bredvid och tycka illa om något, eller beklaga mig över att ingen gör något; då jobbar jag hellre själv. Att jag vid förra kyrkovalet tackade ja till att stå på en partipolitiskt obunden nomineringsgrupps lista var därför inte så konstigt. När det sedan skulle bildas  stiftsavdelning blev jag erbjuden en suppleantplats i styrelsen - jätteroligt att få ännu mer chans att vara med och påverka.

 

Problemet är bara att jag inte bara försöker jobba och gillar att påverka, jag tar också åt mig. Jag hade inte den blekaste aning om hur hatisk debatten skulle kunna vara här i centerland. Det gör mig så ledsen, och det tar så oerhört mycket plats i mitt huvud. De senaste veckorna har köksbordssamtalen inte handlat om annat än detta kyrkoval, och hur man ska kunna få tillbaka förtroendet för personer som visat helt andra sidor än man trodde de hade.

 

Jag begär inte att alla ska tycka som jag, men jag skulle önska att det fanns lite mer respekt. Jag bemödar mig om att vara ödmjuk, om att vara rak men inte elak och om att prata om vad jag vill och tycker - inte om vad andra saknar, eller inte tycker, även om det ibland är SÅ lockande att smäcka på med något riktigt sarkastiskt elakt. Jag skulle önska att den respektviljan fanns hos vissa andra, också.

 

I onsdags var jag på Radio Halland och skulle diskutera partipolitik i kyrkan med en centerkvinna. Sedan gick luften ur mig. Jag orkade inte formulera ett enda litet svar på någon av de burtifjorton attackerande och lögnfulla centerinsändarna i torsdagens tidning, utan kände mig bara smådeppig hela dagen. Inte blev det bättre när jag hämtade barnen efter skolan, heller. Deras kompisar skulle alla göra något roligt efter skolan, och när jag sa att jag inte orkade åka någonstans började de säga att jag var så tråkig, att jag aldrig orkade någonting och andra träffande saker. Det slutade med att vi grät alla tre.

 

När jag lugnat ner mig lite, bestämde jag mig för att inte bry mig mer om kyrkovalet i år. Åtminstone inte så att det stör barnen. Igår ägnade jag mig bara åt att vara mamma - efter att ha använt förmiddagen åt tvätt och skötbordsmontering hämtade jag barnen med bil efter skolan, åkte till Vallarna och lät dem leka så länge de ville på lekplatsen där och sedan fick de välja kondis och vad de ville ha där. Skönt!


Kommentarer
Postat av: Mikael Kristoffersson

Satsa på att vara mamma! Du hinner med resten om några år! Man måste orka också! Dessutom är barnen bara små en gång var... Livet i övrig är i och för sig viktigt, men man måste ju prioritera ibland. Själv avstår jag från att tacka ja till en nominering till en FP lista. Jag vill gärna vara med, men känner att jag inte klarar att engagera mig så mycket att jag skulle ens uppnå skuggan av att vara nöjd med min insats. Då är det snällare mot alla, inklusive mig själv att avstå.

2009-09-19 @ 22:22:24
Postat av: Storasyrran

Så sant. Detta engagemang har dock hållit sig på en väligt lagom nivå fram tills för några veckor sedan, och sammanfallandet med en graviditets avslutande var kanske inte direkt lyckat... Det är en balansgång det där, att engagera sig tillräckligt för att inte gå hemma och gräma sig över vad man inte gör och bli frustrerad, och inte så mycket att man inte orkar med.

2009-09-19 @ 23:00:10
URL: http://storasyrrans.blogg.se/
Postat av: Pratglad

Valrörelser är smutsiga saker och alltså gäller det att ta kaoset strax före val med en lagom nypa salt. Att skilja på sak och person är helt centralt och sorgligt nog har inte alla fattat det. Själv gav jag upp politiken för evigheter sedan, orkar inte ens tänka tanken på att återvända. Engagemanget i min del av kyrkligheten har jag pausat efter 10 år på nationell nivå - det var otroligt givande men ska jag göra någon ny insats får det bli på någon annan arena. (var ju aktiv i ungdomsförbundet och kan väl inte kalla mig ung längre... fniss)



Så engagera dig men försök släppa valrörelsekaoset bakom dig. Fortsätt skilja på sak och person och var ett föredöme just där! Sen kanske tidpunkten med målgång på graviditeten inte är optimerad i förhållande till engagemanget... men NÄR är tillvaron optimerad!



Heja heja!

2009-09-20 @ 10:53:35
URL: http://pratglad.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0