Ont
Igår var det en hektisk dag, och därmed en lättare dag. Ena bilen skulle till bilprovningen, jag skulle ha minibarnkör och på kvällen skulle jag först vara med och sjunga vid en liten gudstjänst och sedan gå på kyrkokören. Den lilla tomma tid som fanns gick åt till att röja köket och ta hand om ett ilskeutbrott (V som blev fullständigt totalvild när jag tyckte att hon var för trött för att följa med en kompis hem). Ingen tid alls till att sitta och tänka.
Idag har jag ont i ett ben. Under mina tonår hände det i princip varje fredagskväll att mina ben värkte så att mamma fick sitta och massera dem. Jag har alltid trott att det berodde på draget i det rum vi alltid hade aftonbön och så i med KU - för det var det på fredagarna, men efter att ha haft lite småont i några dagar nu börjar jag undra om det inte är stressrelaterat. När man inte har tid att tänka säger kroppen kanske ifrån?
Denna förmiddag är i alla fall lugn, så idag tänker jag. Det känns lite småtöntigt att gå med tåriga ögon när det bara är E och jag hemma, men tårarna kommer så fort tankarna får plats, så det är inte mycket att göra åt. Snart har det gått tre veckor. Det känns som flera år, och samtidigt känns det som alldeles nyss.
