storasyrrans

En veckas ledighet från allt det vanliga köret är över. Vi tillbringade större delen av den hos G:s föräldrar, där vi njöt av lugn. Fast, lugn och lugn - det var ju sportlov! Då får man inte ligga på latsidan, utan det ska hittas på en massa saker:

Vi åkte slalom, varmt och skönt i några plusgrader och bekväm konstsnö att köra i. Medan V kom ihåg precis hur man gjorde sedan förra året, och genast fick till de allra snyggaste snyggsvängar hade L det lite svårare. När vi försökte hjälpa henne blev hon arg, och visade sin extrema envishet - utan en blick på oss gav hon sig upp i liften och körde själv tills hon fått kläm på den backen, sedan vidare och upp i liften i nästa, och så höll hon på tills hon var nöjd. Då pratade hon med oss igen. Ju tröttare hon blev, desto mindre svängde hon dock, så tillslut var det något slags störtlopp, och det var inte i någon grön backe. En rejäl vurpa (in i en madrasserad stolpe och intrasslad i nätet som fanns mellan stolpen och backen) och en stor bula i pannan blev facit för hennes del, vi andra klarade oss helt utan blessyrer.

Vi badade. G:s bror hade fått fribiljetter till oss på badet där han jobbar, så en eftermiddag låg vi i blöt i flera timmar. L åkte vattenrutschbana typ 35 gånger, V snurrade runt i virveln och försökte svinga sig i den jättelånga lianen över vattnet och E, han njöt! Han plaskade fram buren av G, han åkte rutschbana i mitt knä och sa "Igen!" så fort vi kommit ovanför vattenytan, och han njöt i bubbelpolen. Bonus denna eftermiddag var att vara en vuxen per barn - G:s mor följde med oss, och det var välkommen förstärkning, även om tjejerna börjar bli så stora att de klarar sig ganska bra själva. De passade förresten på att ta ytterligare ett märke när vi ändå var och badade.

Efter slalom och bad behövde vi en vilodag, men vi använde den delvis till en långpromenad i det våriga vädret. L & V turades om att hålla Lisa hund - kusinernas hund som var kvarlämnad hos M &B medan de själva var i fjällen. E tyckte också om henne, och det var han som gav henne efternamnet Hund. "Jag älskar Lisa Hund", sa han en av dagarna när han satt och gosade med hennes lurviga päls.

Jag använde också lovet till det som lov brukar användas till: sjukdom. En näst intill manlig förkylning drabbade mig, och jag som i princip aldrig brukar tycka att jag är tillräckligt sjuk för tabletter och liknande åkte till apoteket för att huvudet kändes precis sprängtjockt. Det hjälpte tydligen, för nu är jag ju bra igen.

Lovet avslutades hemma med en makalöst vacker söndag, med fågelsång, strålande sol och vindstilla väder. Gudstjänst med kyrkkaffe, god middag, promenad och läsning av alla veckans tidningar gjorde det till en perfekt avslutning, så i morse var det roligt att börja jobba igen.

Det har varit en fantastisk dag, utan att något särskilt hänt. Bara en vanlig söndag, och ändå "den bästa söndagen på jättelänge", enligt L. Att det varit det har minst tre anledningar:

1. Bacon och äggröra till frukost. Efter att hon och hennes far delat på innehållet i kastrullen skrapade hon lyckligt ihop nästan en hel matsked till med äggröra: "Det är ju så gott!"

2. Småyoghurtar till samma frukost. När V och jag handlade i lördags gick jag med på att köpa sådana - det händer nog ungefär en gång om året, men så ofta kan det inte skada att vara lite överdrivet snäll...

3. Två kompisar här på eftermiddagen. Först ringde kompis 1 och frågade om hon fick komma - G sa ja, och meddelade tösungarna att de skulle få besök. Jubel. En liten stund efter att kompis ett anlänt ringde kompis två, och eftersom tre sällan fungerar bra sa jag raskt ja till en fjärde åttaåring, och hojtade in till flickorna att kompis två var på väg. Större jubel. De höll sams: byggde mur för säkrare pulkaåkning, åkte sönder den, gick in och åt frukt och lyckades sedan jobba ihop en liten teaterföreställning - med slut. Helt sanslöst, något liknande har nog aldrig hänt.

Jag tycker också att det har varit en bra dag på många sätt. Att efter en skön och lång frukost få åka tillsammans till kyrkan allihopa, få höra en god predikan i en helt vanlig gudstjänst med fin musik och sedan komma hem och bara vara... Det blev en liten promenad i det underbara vädret, och annars bara allmänt lugn. Gott.