Lite dagbok och ett rejält missförstånd
Annandagar är ljuvliga - hela dagen andas liksom dagen efter, och det är så skönt att ha det så! Det som inte är så skönt är barns humör efter några dygn med lite för lite sömn!
Julafton firade vi själva för första gången någonsin, och det gick hur bra som helst. Efter krubbsamlingen (där G jobbade och barnen sjöng) gick vi hem och förberedde julmat till lunch. Vid ettiden kom våra grannar, som också skulle vara själva, upp till oss och så åt vi tillsammans. Därefter var det ganska tight med tid till julbönen, så det var bara att plocka undan det nödvändigaste, och sedan packa in sig i bilen. Vi hade tänkt ha megakakfika när vi kom hem, för det hör egentligen till traditionerna för både G och mig, men vi var för mätta. Alltså gav vi oss på julklapparna med en gång. En dryg halvtimme senare var vi klara! Så skönt, eftersom vi skulle upp till julotta hela familjen på juldagen.
Juldagen var lång. Den startade med julotta - L sov sig igenom halva ungefär, men V höll sig vaken, och de tyckte faktiskt att det var riktigt mysigt båda två. Jag tycker att det är för tidigt - midnattsmässa passar mig mycket bättre! Efter julottan pausade vi en liten stund hemma med frukost nummer två, och sedan började vi fundera på hur hela klanen E, d.v.s mina syskon och föräldrar, skulle få plats att äta hos oss på kvällen. Vi dissade flera dukningsidéer innan vi kom på den sanslöst smarta variant vi sedan genomförde - att ställa två stora bord i köket tillsammans så att det blev ett nästan kvadratiskt jättebord. (Vi fick en hel mängd pärlplattor av barnen i julklapp, och vi hittade det perfekta användningsområdet när vi dukade: höjdutjämnare under ljusstakar m.m., eftesom borden inte var exakt lika höga...) Sedan knödde vi in stolar runt så att det åtminstone fanns varsin sittplats till alla femton. Inte gott om plats, men i alla fall trevligt. Vi förberedde också kalkonen, och när vi gick till kyrkan satte jag igång ugnen. Det måste ju vara höjden av effektivitet att maten lagar sig självt medan man är i kyrkan! För första gången någonsin, tror vi, sjöng sedan hela klanen tillsammans i gudstjänsten, och det var roligt! Så roligt att det skulle vara kul att göra det igen. Efteråt åt vi kalkonen och en del annat, och hade väldigt trevligt - tyckte vi. När alla åkt hem satt G och jag uppe läääänge och bara pratade - det har inte varit så mycket tid till det i höst!
Efter två långa dygn var vi ganska avslagna när vi vaknade idag. Vi hade redan kollat in en gudsjänst att åka till, eftersom G var ledig, och nästan på planerad tid åkte vi iväg. Vi hade inte hunnit särskilt långt när L sa:
-Vem ska passa oss på tåget nästa vecka?
-VA? sa både G och jag. V sa något, och L fräste till henne att det visste hon inte alls något om, för det var något bara hon och morfar pratat om. Vi förstod fortfarande ingenting, men efter en stunds resonemang, under vilket L blev argare och argare, listade vi ut att hon på något sätt måste ha missförstått min far helt, eller övertolkat, eller så har han och L planerat något som vi inte vet något om! L avskyr missförstånd - hon kan ha ärvt det av mig... Hon vrålade, tårarna flödade och vad vi än sa så fick vi bara fräsande svar. Morfar HADE sagt att de skulle åka tåg till mormor och morfar nästa vecka. Inte skulle hon följa med in i kyrkan heller när vi kom fram, men när jag öppnade dörren kom hon i alla fall. Sedan gladade hon till sig, som tur var, och nu är de riktigt förnöjda både L & V. Jag och G bara slappar.
Julafton firade vi själva för första gången någonsin, och det gick hur bra som helst. Efter krubbsamlingen (där G jobbade och barnen sjöng) gick vi hem och förberedde julmat till lunch. Vid ettiden kom våra grannar, som också skulle vara själva, upp till oss och så åt vi tillsammans. Därefter var det ganska tight med tid till julbönen, så det var bara att plocka undan det nödvändigaste, och sedan packa in sig i bilen. Vi hade tänkt ha megakakfika när vi kom hem, för det hör egentligen till traditionerna för både G och mig, men vi var för mätta. Alltså gav vi oss på julklapparna med en gång. En dryg halvtimme senare var vi klara! Så skönt, eftersom vi skulle upp till julotta hela familjen på juldagen.
Juldagen var lång. Den startade med julotta - L sov sig igenom halva ungefär, men V höll sig vaken, och de tyckte faktiskt att det var riktigt mysigt båda två. Jag tycker att det är för tidigt - midnattsmässa passar mig mycket bättre! Efter julottan pausade vi en liten stund hemma med frukost nummer två, och sedan började vi fundera på hur hela klanen E, d.v.s mina syskon och föräldrar, skulle få plats att äta hos oss på kvällen. Vi dissade flera dukningsidéer innan vi kom på den sanslöst smarta variant vi sedan genomförde - att ställa två stora bord i köket tillsammans så att det blev ett nästan kvadratiskt jättebord. (Vi fick en hel mängd pärlplattor av barnen i julklapp, och vi hittade det perfekta användningsområdet när vi dukade: höjdutjämnare under ljusstakar m.m., eftesom borden inte var exakt lika höga...) Sedan knödde vi in stolar runt så att det åtminstone fanns varsin sittplats till alla femton. Inte gott om plats, men i alla fall trevligt. Vi förberedde också kalkonen, och när vi gick till kyrkan satte jag igång ugnen. Det måste ju vara höjden av effektivitet att maten lagar sig självt medan man är i kyrkan! För första gången någonsin, tror vi, sjöng sedan hela klanen tillsammans i gudstjänsten, och det var roligt! Så roligt att det skulle vara kul att göra det igen. Efteråt åt vi kalkonen och en del annat, och hade väldigt trevligt - tyckte vi. När alla åkt hem satt G och jag uppe läääänge och bara pratade - det har inte varit så mycket tid till det i höst!
Efter två långa dygn var vi ganska avslagna när vi vaknade idag. Vi hade redan kollat in en gudsjänst att åka till, eftersom G var ledig, och nästan på planerad tid åkte vi iväg. Vi hade inte hunnit särskilt långt när L sa:
-Vem ska passa oss på tåget nästa vecka?
-VA? sa både G och jag. V sa något, och L fräste till henne att det visste hon inte alls något om, för det var något bara hon och morfar pratat om. Vi förstod fortfarande ingenting, men efter en stunds resonemang, under vilket L blev argare och argare, listade vi ut att hon på något sätt måste ha missförstått min far helt, eller övertolkat, eller så har han och L planerat något som vi inte vet något om! L avskyr missförstånd - hon kan ha ärvt det av mig... Hon vrålade, tårarna flödade och vad vi än sa så fick vi bara fräsande svar. Morfar HADE sagt att de skulle åka tåg till mormor och morfar nästa vecka. Inte skulle hon följa med in i kyrkan heller när vi kom fram, men när jag öppnade dörren kom hon i alla fall. Sedan gladade hon till sig, som tur var, och nu är de riktigt förnöjda både L & V. Jag och G bara slappar.
Kommentarer
Trackback
