storasyrrans

Idag har det firats nationaldag! Här i byn ordnas nationaldagsfirande av lottakåren, och av tradition ber de kyrkokören att sjunga vackert vid detta firande. Till traditionen verkar också höra att inte be om detta sjungande förrän i allra sista stund - förra året var de så sena att kören helt enkelt inte ställde upp. I år ringde tanten lite tidigare, så nu var vi en liten skara som sjöng. Maken fick offra sig och sjunga bas - vilken makt man har som körledare! Jag talar om för honom vad han ska göra: ibland får han sjunga sin vanliga stämma, ibland får han vifta för att jag kompar och idag fick han lära sig basstämmor. Han är snäll och ställer upp i alla fall!

Barnen är också relativt snälla och ställer upp. De hänger i alla fall med. Under övningen ålade de omkring på golvet framför oss och gick sedan över till att cykla omkring ute på parkeringen. Under själva firandet har jag faktiskt ingen aning om vad de gjorde, men när vi skulle gå in för att fika i församlingshemmet fick jag syn på dem: De stod på varsin sida om dörren, precis som programbladsutdelare brukar stå vid entréer av olika slag, och hade händerna fulla av näsor - sådana där lönnäsor, alltså. Dessa erbjöd de alla besökare:
-Vill du ha en näsa?

Vid fikat fick vi sällskap vid bordet av en hemvärnsman i uniform. L kläckte ur sig:
-En sådan där har nog kungen! (Om uniformen, alltså.) Lite senare var det lotteridragning, och som vanligt hade vi ingen lycka. Vår bordsgranne, däremot, kammade hem två vinster, och när det hela var avslutat tog han den ena, en skål med godis, i handen och sa:
-Är ni vänner om ni får den här?
-Nej, vi är systrar, svarade L. Hon är rätt rapp i käften, den damen! Efter ett skratt förklarade hemvärnsmannen att han inte ville att de skulle bli ovänner om godiset. V sa:
-Vi kan väl spara det till nästa lördag och så får mamma och pappa dela upp det åt oss. En liten, förnuftig flicka - ibland!