storasyrrans

När man fortfarande aldrig haft ett fast jobb, när det bara är fastanställda som får fortbildning i någon egentlig mening och när lärare är något det finns för många av, åtminstone av min sort, då känns det inte helt OK att vara borta från arbetsmarknaden. Kontentan av detta blev en fortsättningskurs i svenska som andraspråk på halvfart. I kombination med att G plötsligt fått hysteriskt mycket på jobbet känns det dock lite meckigt. I kombination med att vi gärna vill bli klara med den påbörjade renoveringen känns det t.o.m. stressegt. Kort sagt: det är änna lite mycket, just nu. Därför känner jag mig stolt över det jag faktiskt lyckas prestera studiemässigt - i helgen skickade jag in en hel mängd uppgifter; jag tycker att det är väldigt roligt att plugga, och skulle gladeligen hålla på med det resten av livet. Mitt mål just nu är trots ivern bara att klara av de första 7,5 poängen, eftersom jag hade börjat innan allt strulade till sig. När jag väl har klarat dem ska jag fundera på rimligheten i att fortsätta...