Händelser och dess följder
Jag insåg idag igen att något man är med om kan sätta djupa spår, på andra sätt än man kanske direkt tänker på. Frågan är vad man gör åt det.
På söndagsskolan idag hade barnen pratat om att lita på Gud. En av uppgifterna de kunde välja att göra var att skriva saker de var rädda för. På en av flickornas lappar stod två saker, den första var "När det ringer sen morfar dog". Jag vill bara krama, krama och krama. Hon är visserligen dotter till tanten som väljer att inte ha med och på mobiltelefonen för att det känns stressigt att någon skulle kunna ringa, men ändå. Hon är så rysligt medveten om att det skett en förändring - tidigare var telefonsignaler enbart positiva, nu innebär de en risk.
Lapparna innehöll en del två, en lista med åtgärdsförslag. Mycket bättre än mina kramar är V:s förslag: Be till Gud.
