storasyrrans

E är gräsligt fordonsintresserad. Han älskar bilar och kör med dem inne dagarna i ända, men ännu bättre är traktorer, och nu äntligen har vädret blivit sådant att vanthataren kan vara ute länge igen. Således stod han häromdagen bekymrat vid sin stora traktor, så stor att han inte orkar köra den själv, utan bara baxar omkring den, med öppen motorhuv och muttrade. Han har liksom lärt sig hur det ska gå till...

Idag fyllde flickorna år, och för att fira det lite åkte vi och fikade hela familjen på vårt favoritcafé i Falkenberg: Ståhlboms. Efteråt var det orkester för födelsedagsbarnen, och vi andra skulle fördriva tid. E var helt klar över vart vi skulle:

-Tingelingetåget väntar på dej! Kom, nu går vi tingelingelingtåget. Gå till tingelingelingtåget!

Nära musikskolan finns en minilekplats. Den består endast och enbart av ett lekhus i form av ett tåg - med ratt. E klev in, körde, klev ur, klev in på passagerarplats, klev ur, klev in i loket igen, klev ur, och så höll han på tills vi andra krävde att få röra på oss. Då vrålade han.

-NEJ PAPPA! INTE sitta asklarna! Vi gick ändå, och han fortsatte sitt argumenterande:

-Asklarna funkar inte! Asklarna sönder.

Orkestertiden närmade sig sitt slut, och vi gick tillbaka till musikskolan. Medan jag inväntade flickorna inomhus satte sig G och E i bilen, på förarplatsen så klart. Där satt E och sa att han skulle köra, men han var inte nöjd:

-Bilen funkar inte. När han fick flytta bak till sin stol var han mycket irriterad, men flickornas kompis skulle också åka med, och hon är populär, så han lugnade sig ganska snabbt, och vi började åka hemåt. Efter någon kilometer sa han, mitt i en högljudd lek med flickorna:

-NU funkar bilen!

Väl hemma dröjde det inte många minuter förrän tant R kom för den sedvanliga tisdagspassningen. E hörde från sin plats vid matbordet att hon kommit, och så fort han såg henne frågade han:

-Haj du bilar i påsen? För så är det: Varje tisdag kommer tant R och passar, och varje tisdag har hon med en tygpåse full med småbilar som E sedan kör tills han ska sova. Det förgyller hans tisdagar och gör dem till något att längta efter. Det är ganska gulligt, tycker jag!