Energi!

"Det gäller att smida medan järnet är varmt. " Eller bara, "Det är gott med det som är gjort". Har jag lust att jobba så vill jag helt enkelt göra det med en gång. Färdigt, helst, men det kan ju innebära många saker. Jag vet att jag är snudd på tramsig med alla mina listor, i bland skrivna och ibland bara tänkta, men för mig är de nödvändiga och det som får mig att faktiskt göra någonting alls. Pauser passar inte mig. Jag vill göra färdigt. Det skulle sannolikt kunna ända i något slags katastrof, om listorna aldrig blev färdiga, men eftersom jag samtidigt nog är bland de lataste vuxna som överhuvudtaget existerar så är inte risken så stor. Jag sätter upp ganska lagom långa dagsbeting.

 

Idag strålade solen, och jag kände att jag ville göra massor med saker. Gräva sandlåda, fixa rabatterna, bygga pallkragar, köpa nya plantor... Problem ett var att J inte var ett dugg intresserad av att jag skulle göra sådana där tråkiga saker. Problem två var att jag när jag klev in i hallen insåg att även insidan av hemmet behövde en insats. Efter att tillsammans med gossarna promenerat till gräsklipparaffären för att lämna in den nyare av våra två gräsklippare på service, och sedan väntat där medan E provsatt sisådär fyra-fem olika sorters åkgräsklippare, satte jag igång med att klippa rosorna. Det gick så där - det är svårt att hantera en sekatör på ett säkert sätt när man håller en ettåring på ena armen! Efter rosorna gav jag därför upp trädgårdsbiten och gick in. Matlagning och diskmaskinsplock, och efter maten gjorde vi ett nytt försök med trädgården. L & V hjälptes åt att bygga pallkrage, och sedan tog de med sig gossarna in för att titta på film medan jag grävde ur trädgårdskomposten för att fylla pallkragen.

 

Om det känns som att listan med saker att göra är så lång att det inte märks på den att man gjort något kan man bestämma när arbetsdagen är slut istället. Det gjorde jag. När J & E var lagda plockade jag fram maskeringstape och målarfärg och målade några lister. Sedan, när klockan blev nio, njöt jag av att ha gjort något. Det är det som är så bedrövligt, och så bedrövligt skönt. Det bedrövliga är att det bara känns som att man gjort något när jag gjort många fysiska saker, och det bedrövligt sköna är att det är så skönt skönt att känna så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0