storasyrrans

Jag älskar vår trädgård. Den är inte perfekt just någonstans, men ändå alldeles underbar. Det märks på den att den har funnits i en väldig massa år, och att gräsmattan inte är anlagd av någon expert, men den är lummig, stor och härlig. Det enda som saknas är en stor gammal blodbok eller möjligen lönn, men innan en sådan hade hunnit bli sådan skulle vi ha blivit gamla och grå, så det känns inte så aktuellt.

Ibland när vi promenerar eller åker igenom något annat samhälle än vår lilla by kan vi prata om att det ser ut som om man lagt ut färdig gräsmatta och pluttat ut hus i jämna rader på en åker, och precis så är det nog på många ställen. Det är inte så vi vill bo, men uppenbarligen finns det ju de som vill det...

Vår by ser inte ut så. Här finns inte en tomt som är likadan som någon annan, och även om det finns några pedantskötta gräsmattor så ser trädgårdarna levande ut. Det finns många träd, och regelbundenheten lyser med sin frånvaro. Vi gillar det.

För ett år sedan, ungefär, fick vi nya grannar. De satte omgående igång med att måla om det alldeles nymålade huset, bara för att byta färg antagligen. Sedan mejade de ner en gammal häck ut mot vägen och fortsatte med att ge sig på varenda liten utstickande sak på tomten. I höstas insåg vi att de tagit bort staketet som stod i häcken som gräns mellan våra tomter, och sedan dess vet vi inte riktigt hur vi ska bära oss åt för att hälsa på dem - för det hade vi inte gjort innan dess, och inte efteråt heller. Energiskt har de fortsatt nu när vintern definitivt försvunnit: en häck till är nedmejad, de två träd som gjorde häcken lite levande är bortgrävda, och den sluttande gräsmattan håller på att förvandlas till en fotbollsplansjämn historia. Man frågar sig varför de inte köpte ett hus i ett sådant där samhälle där det redan finns den sortens hus...

Det stormade lite i natt, och ett gammalt träd knäcktes. I eftermiddags stod jag och bakade och såg genom fönstret att de nya grannarna gav sig på några grenar på det. Metodiskt sågade de av varje gren som petade in på deras tomt och kastade sedan grenarna in till en av våra andra grannar. Trädet står nog på de grannarnas tomt, eller kanske på vår. Jag tycker att det är ett så märkligt beteende! De är nyast här, och ändå bryr de sig inte ett skvatt om att prata med någon. Nu har våra stackars grannar fått hela sin kompost överöst med grenar som de måste ta bort för att kunna komma fram till trädet som behöver sågas av mer ordentligt. Med ett snabbt samtal hade det blivit ett enda avsågande och ett träd att bära iväg istället för massvis med sågande och massor med grenar. Märkligt.

De lider nog svårt av vår ostrukturerade trädgård med allt annat än fotbollsplan, i alla fall. Vi bevakar vår tomtgräns - efter att de tog bort det gamla staketet och sågade lite i ett av våra äppelträd känns det som att man behöver hålla lite koll... Synd för dem att jag är en sådan där hemsk människa som provoceras till envishet, och in absurdum nu tänker köra på ostrukturerad lummighet istället för strukturerad park. Tja, strukturerad park hade det nog inte kunnat bli ändå, men ändå.