storasyrrans

Jag har ofta starka åsikter, och jag drar mig inte för att uttrycka dem. Det hör dock inte till vanligheten att jag pratar illa om någon annan offentligt (Jag önskar att jag kunde skriva att jag aldrig gör det överhuvudtaget, men så väl är det nog inte.). Däremot säger jag gärna att jag tycker att någon har fel, om det är det jag tycker. Det är inte samma sak som att prata illa om någon, menar jag. 

 

De senaste dagarna har jag följt en webbdebatt, och det tragiska är att den helt och hållet går ut på att prata illa om folk. Det finns ingen saklighet, inget bemötande av argument, utan är bara ett enda stort skitsnack. Galet. 

 

Jag önskar att vi skulle bli bättre på att skilja på sak och person, att man verkligen skulle kunna diskutera etik, moral, välfärd, kyrkopolitik eller vad det nu kan vara, utan att varje person som har motsatta åsikter ser sig som kränkt, eller får en märklig etikett. 

 

Om vi inte får tycka vad som helst är det illa ute, tror jag. Åsikter ska stötas och blötas, möta argument och kanske förändras. Däremot borde man inte få bete sig hur som helst. Som det verkar vara på väg att bli nu blir man stämplad så snart man tycker. Vem ska då bestämma vad som gäller? Den lobbyorganisation som har mest pengar eller bäst kanaler? Den som skriker högst? Den som känner sig mest kränkt? 

 

Det där med kränkning är något helt för sig själv. Hur kan åsikter kränka? Det är något jag inte kan förstå. Att få en etikett däremot tänker jag skulle kunna göra det. Att tycka något måste vara OK, men att stämpla någon borde inte vara det.