Kyrkopolitik
De första månaderna i år har mitt engagemang i Frimodig kyrka tagit betydligt mer tid än tidigare. Jag är väl helt enkelt mer insyltad nu än vid förra kyrkovalet. Nu ska det fixas listor inför stiftsfullmäktigevalet, det ska undersökas var det går att ställa upp på pastorats-/församlingsnivå och mitt i denna hektiska period träffas dessutom vår kyrkomötesgrupp.
Vi sammanstrålade i Stockholm och har sedan tagit tåget till Berget i Rättvik, där vi använt eftermiddagen till en massa prat om vad som skulle vara värt att försöka motionera om i kyrkomötet. Egentligen är det ett ganska roligt arbete, men samtidigt så deprimerande, för när man helst skulle vilja skriva något om församlingsbygge måste man konstatera att många i kyrkomötet inte kommer att förstå vad vi pratar om, när vi konstaterar att det ska väljas folk till 26000 förtroendeuppdrag och att det är fler än i de vanliga valen i Sverige hjälper det inte hur absurt det än låter, så länge de politiska grupperna i kyrkomötet är så stora kan vi inte göra just något alls åt det.
Imorgon ska vi bli mer konstruktiva; vi får se vad resultatet blir. Jag behöver sannolikt inte sätta mig så djupt in i det, för än så länge vet jag ingenting om att jag skulle bli inkallad till lyrkomötet i höst. När jag kommer hem på onsdag får jag väl istället lägga krutet på listorna och hoppas på att de politiska grupperingarna åker på storstryk i höst; då skulle det kunna börja hända något i positiv riktning. Vi får se... - och be.
