Att klara sig själv

Är det en mänsklig rättighet att klara sig själv? Bygger man ett gott välfärdssamhälle på att byta ut tacksamhet mot krav? Det är sådant maken och jag satt och pratade om efter vårt söndagsfika idag. Vi hade precis ätit oss mätta, och började prata om det fantastiska initiativet "matkassen" på facebook, något som hjälper människor att hjälpa andra människor, ex. med mat för att bli mätta.
 
Jag tycker alltså att det är fantastiskt - andra tycker att det är bedrövligt att det behövs. Visst, jag kan hålla med om att det är hemskt att det finns människor i vårt på ytan välmående land som inte kan äta sig mätta, men jag kan inte tycka att det är rätt att sträva efter ett samhälle där vi inte behöver varandras hjälp. 
 
Vi behöver varandra, och alla behöver hjälp av andra - bara med olika saker. Den stora faran i vårt samhälle tror jag inte är ekonomisk, att alla inte har råd att köpa sin mat eller pengar till vinterskor, utan att vi byggt ett samhälle på att man ska klara sig själv, och därmed byggt in ensamheten i systemet. Det stora problemet, tror jag, är inte att allt fler inte har pengar till de där nödvändigheterna, utan att allt fler är så ensamma att de inte har någon som ser deras problem och kan hjälpa dem, eller någon som de vågar be om hjälp med att ordna upp tillvaron.
 
Varför har det blivit pinsamt att behöva hjälp? Så pinsamt att det döljs in absurdum, så att det t.o.m. blir svårt att hjälpa? Varför har det blivit skamligt att inte klara sig själv?
 
Jag tror att både vi och samhället skulle må bättre om allt inte byggde på rättigheter, utan på att vi hjälper varandra - öppet och frivilligt, men då kan det ju inte vara pinsamt att be om hjälp! Ett helt annat exempel än mat och ekonomi finns på vår förskola, ett föräldrakooperativ som av flera anledningar brukar hålla stängt när det är alldeles för få barn som behöver barnomsorg och i samband med storhelger. Somliga irriterar sig på det där, och tycker t.o.m. att beslut om den där stängningen inte skulle tas med majoritetsbeslut, eftersom det inte berör majoriteten, som ju vill stänga. Jag envisas med att hävda att vi ju känner varandra allihop, och att det väl bara är att lyfta luren och ringa någon i majoritetsgruppen och säga att man behöver hjälp med barnpassning den där stängningsdagen - istället för att kräva att förskolan ska vara öppen. 
 
På "Matkassens" sida finns inte bara nödrop om hjälp, utan också tackbreven. Läsningen av dem får mig att tro på att det här med att hjälpa varandra har fler sidor än det där med att någon får något den behövde. Känslan av att få göra nytta gör något bra med oss, och att få känna någon annans tacksamhet gör ytterligare något, men det jag tycker lyser genom brevens texter är att människor blir glada av att andra vill hjälpa. 
 
Ingen klarar sig själv. Jag tror att vi behöver varandra, och att vi måste sluta tro att vi mår bättre om vi döljer våra behov av hjälp. En dag är det jag som behöver hjälp av dig, och en annan dag är det du som behöver hjälp av mig.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Pratglad

Dels - Matkassen är ett klart intressant fenomen... har lite svårt att förhålla mig till det hela, men har redan stöttat det...

Dels - tänkte på dig och detta inlägg idag. Hissen till vårdcentralen hade pajat och jag fick hjälp av bära vagnchassit uppför två trappor (själv bar jag ligginsatsen med J i). Förutom att jag lyckades be om hjälp, så noterade jag att den som valde att hjälpa mig var en annan mamma med barn som var på väg ut från vårdcentralen. De som var på väg in/uppför och inte direkt såg dödssjuka ut, såg lite skamsna ut när jag gled in på vårdcentralen.. hm... bevisligen svårt detta!

2013-11-05 @ 11:37:01
URL: http://pratglad.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0