Sjukt

Det har varit en spänd vecka. Förra söndagen låg E i sängen, och det var stört omöjligt att få upp honom. Då hade han vaknat två nätter i rad med ont i huvudet, och när han på söndgasmorgonen visade sig ha ett litet uns feber också kändes det nödvändigt med ett läkarbesök. Medan jag stod i telefonkö för att få en tid på jourcentralen funderade jag på hur man bär sig åt när man inte kan få upp någon, men precis innan jag kom fram började medicinen jag stoppat i honom tydligen verka, för då kom han uppklivandes. Långsamt och stelt, men ändå! Han kunde inte vrida huvudet åt något håll, och försökte man bära honom skrek han - det enda som fungerade var att hålla honom som en bebis, så att han låg i famnen. 
 
Lite mer medicin, och så bilstolen fram gjorde att jag ändå vågade mig på en biltur med honom. Läkaren undersökte E grundligt och tog lite prover. Sedan läste hon på deras senaste antibiotikainstruktioner, konstaterade att hon inte var särskilt förtjust i att skriva ut penicillin, men att hon verkligen ville behandla den här gången: Streptokocker i halsen, irriterade trumhinnor och "en sänka på väg upp", och så var alla körtlar runt halsen ömma. 
 
Från läkarmottagningen åkte vi alltså direkt til apoteket för att hämta ut pestmedicinen (Kåvepenin måste vara bland det absolut äckligaste som finns!). Gossen stod på sina ben, men när jag undrade om vi skulle köpa lite godis också ville han bara åka hem. Så ynklig har han sällan varit! När jag bar in honom hemma var det bara att lägga honom på sängen, och sedan var han färdig för den dagen.
 
Den natten sov han, men sedan började huvudvärken igen, och inte så där lite stillsamt. Dagtid blev han dock allt piggare, och på onsdagen höll han precis vanligt tempo, om än fortfarande väldigt stel i nacken. På torsdagen, efter att vi varit tvungna att ge honom ipren varje natt, ringde jag BVC för att rådgöra lite, och G fick ta med sig E till doktorn igen på fredagen. 
-Han kämpar på med sina streptocker, löd doktorns diagnos, och då kopplade jag av lite. 
 
Vi kämpar på med Kåvepeninet. Tre gånger om dagen ända tills onsdag är det som gäller, och det är precis lika vidrigt varenda gång. Idag har E varit precis sig själv, så nu tror jag att jag vågar tro att han faktiskt är frisk. Så skönt! Ingen huvudvärk sedan i fredags och rörlig åt båda hållen. Tacksam!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0