storasyrrans

Det har visat sig att man kan tycka mer om ketchup än jag trodde var möjligt. Senap också, för den delen. (Undrar om det skulle gå lika bra med allt som finns i klämflaskor?)

 

Tjejerna har alltid gillat ketchup, men liksom alltid köpt våra gränser för när den ska användas. Senap äter de, men älskat den har de aldrig gjort. E älskar ketchup. Hans lösning när det inte är framställt på bordet är att fråga om vi inte kan få korv, för en korv kan alltid gå ner i den gossen, och då får man ju ketchup och senap på köpet.

 

Sedan har vi den yngste. Han som går till kylskåpet, öppnar och suger på senapsflaskan. Han som vill ha en rejäl hög med ketchup och en lika stor med senap oavsett mat. Någonstans har han insett att det inte går att tjata sig till det till vad som helst, men också att det av någon anledning är vanligare till pasta än annan mat. Alltså, vad det än står för pasta på bordet så går han och tar fram ketchupen. Således äts nu ex. laxpasta med ketchup i detta hushåll, till min och L:s stora förtvivlan. ("Man brukar väl ändå inte äta lax och ketchup", sa L häromsistens.) Man kan ju heller inte nöja sig med ketchup när det finns SENAP! Alltså stannar det inte vid laxpasta med ketchup. Nej, står ketchupen på bordet ska även senapen fram. Och tvärtom... 

 

Tänk om man kunde förpacka typ broccoli i klämflaska. Det vore åtminstone värt ett försök!