storasyrrans

Ett av mina stora problem är mat. Först måste man komma på vad som ska ätas, sedan måste maten lagas. Därefter kommer det riktigt tråkiga - att äta maten, samtidigt som minst ett barn oftast rynkar på näsan, klagar mer eller mindre ljudligt och mer eller mindre motsträvigt petar i sig lite grand. Detta i kombination med att ständigt få höra på förskolan hur OTROLIGT mycket mat gossarna äter där får mig att tappa lusten totalt. I förra veckan fick jag ett utbrott när E klagade, trots att det var korv - det var nämligen inga makaroner till, utan potatismos. Min gräns var nådd, och tur var väl det, för alla barn verkar mycket nöjda med vad som blev resultatet av utbrottet: Varje barn bestämmer mat för en måltid i veckan och hjälper efter ålder och förmåga sedan till att laga den. Det ingår att maten ska vara anpassad någorlunda efter veckodag - helgmat på helgen, snabblagad mat på tisdagar när vi har bråttom etc., och inte samma mat flera gånger samma vecka.

 

Denna första gång fick V välja dag och mat först - det blir tacos på fredag. L stod på tur och valde fläsk, potatis och bruna bönor imorgon, E bestämde såklart korv och stuvade makaroner, och J ska "göra" tortellini på torsdag. Plötsligt var det inte så hemskt många dagar kvar åt mig att bestämma... Mycket smidigt! Bonus var också att E nästan genast började se fram emot tisdag då han skulle få laga maten, och även de andra verkade tycka att det skulle bli kul.

 

Vi har precis klarat av premiären. Det roligaste var att steka korvarna, tyckte E, men han hjälpte till med allt - när det blev för varmt att röra i makaronkastrullen konstruerade han en grytlappsuppfinning så att han kunde fortsätta. Efter måltiden tackade alla E för maten, och det gillade han! Nästa vecka tänker han laga tortellini, och veckan efter det vill han göra pizza. Det blir nog bra!