Barnomsorg
Jag behöver skriva av mig. I morse läste jag en debattartikel som gjorde mig irriterad. Det handlade om barnomsorg, och om att hämta barnen tidigt, försöka korta deras dagar och om anställda barnskötare som tyckte att föräldrar skulle hämta sina barn tidigare. Väldigt vettiga saker, tycker jag, men det tyckte inte artikelförfattarna. Nej, de menar att "moralismen" vinner mark, vilket jag bara kan tolka som att de menar att vi som strävar efter att låta barnen få så korta dagar som möjligt gör det för att vi tror att någon tycker att det ska vara så - inte för att vi själva vill.
Fel. För det första har jag aldrig upplevt att det finns någon som tittar elakt på dem som har barnen långa dagar på förskolan/fritids för att de behöver det. Det är ingen av dem som måste motivera sig. Det är ju därför vi har barnomsorg. De som väljer att inte använda barnomsorg utan istället gå ner i standard och vara hemma med barnen, de måste ständigt motivera sig.
För det andra har vi aldrig styrt våra scheman efter vad någon annan tycker, utan bara efter hur vi vill ha det själva. Vi vill uppfostra våra barn, och då måste vi ju rimligen träffa dem mer än förskolepersonalen. Jag tror att detta gäller de flesta. Jag har i alla fall inte träffat någon som inte hämtar sina barn tidigt för att de vill träffa sina barn.
För det tredje har jag träffat betydligt fler som sagt "Egentligen skulle jag vilja vara hemma längre, men det är väl bäst för barnen att börja förskolan" om sina 1-2-åringar, än de föräldrar som artikeln handlar om, de som stressar från jobbet i onödan för att de upplever en press från allmänheten att göra det. Det motsatta alltså, föräldrar som upplever att man måste använda förskola och att det inte är bra att vara hemma med sina barn själv, och inte föräldrar som upplever att de måste hämta sina barn för att det inte är bra för dem att vara på förskolan.
Så skriver de något om forskning, också. Närmare bestämt skriver de att kvalitén på förskolan är avgörande. De skriver inte något om all den forskning som faktiskt säger att det, om möjligt, är bra att vänta med förskolestart tills barnen är tre år. De skriver inte heller något om att det finns forskning som visar att långa vistelsetider på förskola visat sig ha samband med beteendeproblem i skolan.
De senaste åren har jag träffat så många gräsligt otrygga skolbarn. Om jag påstår att de barnen hade behövt sina föräldrar lite fler timmar per dygn så är det inte att moralisera; det är ett krasst konstaterande och ett försök att hjälpa alla dessa små människor innan det är försent. I de allra flesta fall är föräldrarna de bästa vuxna för barnet. Hade vi lämnat våra ett-åringar på förskola om vi inte hade haft behov ekonomiskt eller blivit påverkade att tro att de mår bättre där än hemma? Hade våra tre-åringar haft längre arbetsdagar än oss om vi inte behövt, eller blivit itutade att de behöver stimulansen på förskolan? Visst hämtar vi dem tidigare för att vi tror att det är bra för dem, inte för att "någon" tycker att vi borde?
Fel. För det första har jag aldrig upplevt att det finns någon som tittar elakt på dem som har barnen långa dagar på förskolan/fritids för att de behöver det. Det är ingen av dem som måste motivera sig. Det är ju därför vi har barnomsorg. De som väljer att inte använda barnomsorg utan istället gå ner i standard och vara hemma med barnen, de måste ständigt motivera sig.
För det andra har vi aldrig styrt våra scheman efter vad någon annan tycker, utan bara efter hur vi vill ha det själva. Vi vill uppfostra våra barn, och då måste vi ju rimligen träffa dem mer än förskolepersonalen. Jag tror att detta gäller de flesta. Jag har i alla fall inte träffat någon som inte hämtar sina barn tidigt för att de vill träffa sina barn.
För det tredje har jag träffat betydligt fler som sagt "Egentligen skulle jag vilja vara hemma längre, men det är väl bäst för barnen att börja förskolan" om sina 1-2-åringar, än de föräldrar som artikeln handlar om, de som stressar från jobbet i onödan för att de upplever en press från allmänheten att göra det. Det motsatta alltså, föräldrar som upplever att man måste använda förskola och att det inte är bra att vara hemma med sina barn själv, och inte föräldrar som upplever att de måste hämta sina barn för att det inte är bra för dem att vara på förskolan.
Så skriver de något om forskning, också. Närmare bestämt skriver de att kvalitén på förskolan är avgörande. De skriver inte något om all den forskning som faktiskt säger att det, om möjligt, är bra att vänta med förskolestart tills barnen är tre år. De skriver inte heller något om att det finns forskning som visar att långa vistelsetider på förskola visat sig ha samband med beteendeproblem i skolan.
De senaste åren har jag träffat så många gräsligt otrygga skolbarn. Om jag påstår att de barnen hade behövt sina föräldrar lite fler timmar per dygn så är det inte att moralisera; det är ett krasst konstaterande och ett försök att hjälpa alla dessa små människor innan det är försent. I de allra flesta fall är föräldrarna de bästa vuxna för barnet. Hade vi lämnat våra ett-åringar på förskola om vi inte hade haft behov ekonomiskt eller blivit påverkade att tro att de mår bättre där än hemma? Hade våra tre-åringar haft längre arbetsdagar än oss om vi inte behövt, eller blivit itutade att de behöver stimulansen på förskolan? Visst hämtar vi dem tidigare för att vi tror att det är bra för dem, inte för att "någon" tycker att vi borde?
Kommentarer
Trackback
