Skolstart

ÄNTLIGEN! Barnen har räknat ner länge, och i tisdags var det äntligen dags för den efterlängtade skolstarten. Skolväskorna köptes redan för några veckor sedan, men annars har vi legat rätt lågt med förberedelser. Första skoldagen råkade sammanfalla med min födelsedag, så jag tycker att maken var imponerande i sin planering: de lyckades hinna uppvaktning av mig och vi hann ändå iväg till skolan i tid. Det hade ju varit lite försmädligt att komma försent första dagen...

 

Det här med planering, ja. Precis innan vi skulle gå satt maken och jag med klisterlappar och märkte regnkläder, inneskor, gummistövlar etc. När vi kom fram till skolan var fritidsbarnen redan ute efter sin frukost, och V & L träffade genast en av sina kompisar:

-Titta, vi har likadana sandaler! utbrast V. Maken och jag tittade på varandra och konstaterade att dem hade vi ju glömt märka. En stund senare kom kompisen A, och hon hade likadan ryggsäck som V. Det hör väl till, kanske, och när stora gula affären ligger så nära är det ju inte så märkligt att fler varit där och shoppat. Ryggsäcken hade i alla fall fått en namnlapp, så den ska hon väl lyckas hålla reda på.

 

Jag var med en liten stund inne i klassrummet, men sedan gick jag till församlingshemmet för att reda upp allt efter mitt lilla vikariat och framför allt efter förre kantorsvikariens längre. Det tog sin lilla tid, men nu kan nog nye kantorsvikarien ändå få plats, hitta grejor och boa in sig lite. Lunchen passade maken och jag på att ta tillsammans på laxbutiken för att fira lite, och sedan hann vi precis åka och köpa en smaskig tårta innan barnen slutade för dagen.

 

De trivs bra båda två, och än så länge har det inte inträffat några katastrofer. Ja, första dagens mat var kanske en liten katastrof för V: Fiskgryta med räkor - ingen hit alls. Jag frågade när de kom hem om de hade fått ta mat själva, eller om någon lagt upp åt dem. Fröken B hade stått vid fisken och innan hon la upp fisk frågat: 

-Tycker du om fisk?

-och då råkade jag säga "Ja", berättade V.

Maken och jag brast så klart i skratt. Sedan berättade dottern att hon inte ätit någonting av fisken, trots sitt uttalande, men däremot fyra potatisar och en del morötter. Igår var det köttfärssås, så då gick det bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0