storasyrrans

Det är vår! Plusgrader och sol nästan hela dagen gör allt lite gladare och enklare. Trist bara att något ljushuvud bestämt att vi skulle ha studiedag idag, och ännu knäppare att någon med ännu ljusare skalle bestämt att dess program skulle pågå 8.30-16.00. En fredag! I vanliga fall slutar jag 13. Sådant gillas inte! Nå, det var intressant program, så det gjorde inte lika mycket som jag befarat.

Väl hemma frågade jag barnen om de provat sina gamla vårskor, och om de i så fall passade. Nej, så smarta är de inte att jag tror att de tagit ett sådant initiativ själva; innan jag åkte i morse bad jag dem att göra det. Tyvärr hade det försvunnit ur deras huvuden, men jag satte mig och rotade själv i garderoben för att hitta skorna, och när jag gjorde det visade det sig ganska snabbt att L behövde nya gympadojor, och att båda flickorna kunde vara i behov av något par lite snyggare vårskor. Det senare gav upphov till en halvtimmes ihärdigt ylande. V älskar nämligen sina gamla skor. De är trasiga, och till och med hon själv insåg att de var för små, men hon grät och grät och grät över att vara tvungen att köpa nya, och varför man inte kunde åka till Sko-Boo och bara köpa ett par likadana övergick hennes förstånd.

Vi åkte iväg på handlingstur efter en liten stund, jag och flickorna. Först till skoaffären. L dök rätt på ett par lila glittriga gympaskor, och sedan hittade vi snyggskor till både L och V, och den senare tyckte att hennes var SÅÅ snygga, faktiskt snyggare än de gamla. Ibland har man tur! Extra tur idag var att alla som köpte skor fick välja ett par gratisskor ur några korgar. Eftersom barnen redan fått tyckte jag att gratisparet kunde gå till mig, så jag fick ett par svarta, helt OK tygskor med mig hem.

Sedan vi kom hem har V tassat omkring i sina nya glittriga skor och varit alldeles lycklig.

Idag har jag suttit inne i princip hela dagen och tillsammans med en styrelsekollega haft samtal på samtal. Jobbigt, men skönt att ha det gjort, och förhoppningsvis bra. Så härligt det är att man slipper tampas med jobbigheter själv, och så dumt det är att jag är så dålig på att se att jag inte är själv. Jag vet det ju teoretiskt, men jag är väldigt duktig på att ändå lassa på allt ansvar på bara mig.

Mitt på dagen gjorde vi ett avbrott och åkte till laxbutiken och åt underbart god mat. Vilket fantastiskt ställe det är! Inte prismässigt, kanske, men så gott! Till och med pappa skulle nog gilla lax om han kom dit... Idag åt jag ceasarsallad med friterade laxbitar. Mmmm. Alldeles perfekt!

Underbara tant R har gjort stora insatser denna vecka - igen. I måndags hämtade hon barnen tidigare på dagis eftersom de varit där sedan 7 på morgonen. Då gjöt hon ljus med dem. I går kom hon hit och läste böcker för dem hela kvällen medan jag hade körövning, och idag hämtade hon dem på dagis igen, utfordrade dem med nybakade kanelbullar i mängd och följde dem till minibarnkören. Vad skulle vi ta oss till utan henne, och hur bär man sig åt för att verkligen visa sin uppskattning över att barnen får ha sådana härliga pensionärsvänner som henne och hennes man E?

Så skönt det är med lite vår! För en gångs skull stämde också väderprognoserna en tisdag - på tisdagar har vi ett långt utepass i skolan, och alltför många gånger har vi planerat för något som sedan blir omöjligt att genomföra för att vägen förvandlas till lervälling, eller ängen till sjö. Idag var det i alla fall sol! Något som dock gått mig förbi var vindstyrkorna. Efter en snabb språngmarsch till matsalen insåg jag att den planerade aktiviteten skulle bli helt ogenomförbar - man kan inte ha sifferlappar i skogen när sanden flyger rakt i ögonen på en på skolgården! Det blev bra i alla fall.

Annars är det tungt just nu. Jobbigt att G är på kurs och inte alls hemma, jobbigt att krångla på förskolan och jobbigt att man aldrig hinner med det man ska på jobbet. Jag tänker hela tiden "bara den dagen har passerat" eller "sedan efter det där, då kommer vi hinna", men det blir ALDRIG så.

Underbart med en helt ledig dag! Programmet för mig och flickorna var bestämt sedan länge, men det har ändå känts avslappnat skönt hela dagen.

Vi skippade barnkalas i år - jag är inte överdrivet förtjust i sådana tillställningar över huvud taget, och när dessutom hela våren fylls av det ena prinsessigare än det andra känns det väl häftigt. Barnens kompisar fyller nämligen utan undantag år under våren. Mitten av februari, sedan de själva, mitten av mars, slutet av april, slutet av maj, juni... Barnkalas stup i kvarten! I år kom vi därför överens med februariflickans föräldrar om att skippa kalasandet. Istället bokade vi in dagens datum för en tur till busfabriken med alla tre och oss två mammor.  Lysande! Nog för att jag avskyr det stället också, men hellre tre timmar där än två timmar hemma med tio vrålande barn.

Det blev fantastiskt lyckat. Flickorna lekte, studsade, cyklade, sprang och var inte stilla många minuter på de tre timmarna. Inte skadade någon sig heller.

Medan vi var borta och efter att vi kom hem också har G roat sig med att klippa häckar. Sopbilen har nämligen klagat på att häckarna inkräktar på den vägyta som den behöver. Sorgligt, men det blir nog bra ändå. Vi kommer att se ut bättre, men förhoppningsvis kan folk fortfarande inte se oss så bra... Jag tycker att de kunde byta tillbaka till de gamla sopbilarna, för de var mindre!

I går kväll dippade vi frukt i choklad som fredagsmys, idag får det bli något onyttigare till melodifestivalen. Jag försöker förbereda V på att Molly kanske inte vinner, men jag befarar att vi får trösta henne halva natten om det händer - hon vägrar inse att alla kanske inte tycker som hon.

Min hjärna håller nog på att överansträngas. Sömnbristen tyder åtminstone på det...  Äh, det reder sig nog, men det är jobbigt när huvudet är så fullt av tankar att man liksom måste använda natten också för att hinna fundera på allt. Utvecklingssamtal, nationella prov, krångel på förskolan, körsånger etc. Tur att barnen har en lugnare period - L har varit glad i flera veckor! Jag vet inte vad som hänt med henne, men skönt är det!

Skönt är också att se en ände på strulet - bara en och en halv vecka kvar som ordförande på dagis. Skulle bara kännas ännu bättre om man kunde lämna över en lugnare situation.

Så skönt att denna vecka är över! Det verkar vara så varje år, att den vecka då våra flickor fyller år fylls av så mycket annat att födelsedagen snudd på glöms. Nej, det är ingen risk - barnen låter oss inte glömma, men förberedelserna skjuts upp, presentinhandlingen skjuts upp och när dagen väl är inne brukar V toppa med att bli sjuk.

I måndags var jag på byggmöte på förskolan och G var på dopsamtal - barnen fick hänga med mig. I tisdags var det fiollektioner för barnen på eftermiddagen, och sedan kör hela kvällen för mig. I onsdags jobbade jag till 19, och G skulle jobba hela kvällen, så barnvakter var inhyrda. (De avbokades sedan av en sönderstressad alt. inbillningssjuk G - jag hade fem meddelanden av olika slag från honom när jag satte på mobilen efter jobbet, och när jag kom hem hade han barikaderat sig på övervåningen för att inte råka smitta någon om han händelsevis skulle bli magsjuk. På nedervåningen fanns två hungriga flickor - jodå, de hade försett sig med mackor, men det räckte ju inte jättelångt! (V var vänlig nog att tala om att de inte behövt skära något bröd, för det redan funnits några skurna skivor.) G blev inte sjuk - annars hade det verkligen varit pricken över i:t.) I torsdags jobbade jag till 20, men då tog jag tid från jobbet på eftermiddagen och åkte till Gekås en snabbis - någon gång måste ju presenterna inhandlas! Sedan satt vi och slog in paket när jag kom hem, och så var det då fredag och födelsedagsdags.

V höll sig nästan frisk. Ingen feber i alla fall, trots att hon varit på gränsen hela veckan. Hon kan inte fräsa, och det komplicerar alla förkylningar. Alla tips på hur man skulle kunna lära henne mottages tacksamt! På kvällen firade vi med min familj, och när L däckade vid niosnåret sa hon lyckligt att födelsedagen varit fruktansvärt rolig.

Igår var maken och jag ute och svirade nästan hela dagen. Tillsammans med ett gôtt gäng från kyrkan var vi i Malmö och hörde fantastiske Niclas Säwström sjunga Jesus i "Jesus Christ Superstar." Efteråt åt vi god mat på italiensk restaurang - kanontrevligt. Sent, också. Vi åkte från Malmö ungefär halv elva, och jag var innerligt tacksam att vi fick skjuts nästan fram till dörren. Mycket glad och tacksam att vi har så förnämlig barnvakt också:
-H är min favoritmorbror, säger L.

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Barnen hade bjudit in tant R och hennes man på födelsedagsfika, så vi bakade lite morotsscones och en tårta till efter kyrkan. G jobbade så klart, så han har all rätt att vara ännu tröttare än jag.

Nästa år ska jag komma ihåg att februari är kortare än alla andra månader, och att 6 mars därför kommer betydligt snarare än man tror, så att det inte blir så här stressigt då också. Frågan är bara hur man bär sig åt för att banka in det i hjärnan.