storasyrrans

-Nu har det så att säga brutit ut! hälsade mig maken när jag kom hem från jobbet igår. I lördags upptäckte vi prickar på V också, så vi var redan inställda på att vabba en vecka till. Däremot trodde vi ju att L höll på att bli frisk - massorna av små prickar på magen hade liksom nästan försvunnit. Tydligen hörde de bara till ett förstadium. Nu har det kommit STORA jätteblaffor på alla de ställen där det satt små prickar förut. Som tur är lider hon inte särskilt av dem. De kliar inte så mycket, och hon tar det hela med jämnmod.

Värre är det med syrran. Hon har ganska många hon med, och de kliar. De kliar så mycket att hon inte kunnat sova i natt. Kanske någon liten stund, men inte länge. Det hade i sin tur, naturligtvis, viss inverkan även på hennes stackars föräldrars sömn... När V sedan klev upp från madrassen på morgonen (vi hade båda barnen på golvet i vårt sovrum, inte främst för vattkoppornas skull, utan för att vi la golv i deras nya lekrum hela kvällen) påbörjade hon ett ylande som sedan höll i ända tills för en liten stund sedan. Hon satt i badet och ylade, hon satt vid frukostbordet och skrek som en bebis. Säkert för att det kliar, och säkert mest för att hon är jättetrött, men också för att hon är så ledsen för att hon är prickig. Det är helt enkelt inte snyggt! När hon badat för andra gången idag hävde hon sig upp på handfatet för att titta i spegeln, och när hon fick syn på sitt ansikte brast hon ut i hjärtskärande gråt. Det är faktiskt inte helt lätt att hålla sig för skratt då.

V verkar ha fått de riktiga prickarna med en gång i alla fall, så kanske kan man hinna jobba en vanlig vecka innan det är dags för sportlov. Den här veckan kör vi lite varannnan dag.