Ny vecka, (nya) bilproblem

Så var man igång igen. Hela helgen gick jag och gruvade mig lite för jobbet - sportlovet var så perfekt! I vanliga fall brukar jag ledsna ganska ordentligt på att vara hemma, men nu var det till och med riktigt trevligt - trots att vi faktiskt mest bara var just hemma. Varje dag kom ett nytt litet snölager som barnen kunde slita ut med stjärtlapparna, äppelträdsansningen påbörjades i alla fall, och det är längesedan frysen innehöll så mycket bröd som nu.

Det som inte hände var att bilen lagades. Den står fortfarande på verkstaden i väntan på besked från kamremsleverantören, som i sin tur väntar besked från tillverkaren. Förra veckan klarade vi oss bra utan den, men den här veckan blir det knivigare. När jag pratade med verkstaden sa de att det ju var bättre för oss om vi bara lånade en bil hos dem än att vi skulle hyra en på vår försäkring, så idag åkte vi dit för att hämta lånebilen.
-Det är en gammal pick-up, sa bilmekanikern på väg till bilen. Den var nämligen parkerad hemma hos honom, så jag fick en liten åktur genom samhället först.
-Och glöm inte att det är diesel! förmanade han sedan.
-Det ska nog gå bra, tänkte jag, och så kom vi fram till bilen.
-Den är lite bullrig, men den är billig i drift, och den går bra!
-Jaha, tänkte jag. Inte mycket att göra åt; man tager vad man haver... Så följde en instruktion gällande start av gamla dieselbilar.
-Tryck på den här knappen och håll inne den tills du räknat till en fem, sex, sju, åtta. Och sedan kan du starta. Vänta tills den där lampan har slocknat, och sedan kan du gasa till lite så slocknar den där också, och då kan du köra.
-Jaha, sa jag, och så tog jag plats bakom ratten, tog sats och körde fram sätet så långt det bara gick. Det gick inte så långt...
-Glöm inte att sätta på och av ljuset, och så står det att det är fem växlar på spaken, men det finns bara fyra!
-Ok, och hur lägger man i backen, då?
Jag fick en liten demonstration av det också, och så gav jag mig iväg. Det mullrade och bullrade och jag var nervös varenda gång jag försökte trycka kopplingen ända i botten. Nådde jag verkligen? Hem kom jag i alla fall, och under vägen hann jag tänka ut att det inte kändes jättekäckt att köra 3,5 mil i skrället till jobbet. Då är bara problemet att maken behöver få samma instruktioner som jag fick!

Vi gick ut när vi precis lagt barnen. Först fick jag inte ens upp dörren, men sedan kunde jag visa knappen som skulle tryckas in och knappen för lyset. Det där med lamporna som skulle slockna hade jag glömt, så det måste jag komma ihåg när G kommer hempromenerandes från sitt möte. Jag föreslog att han kunde provköra låneskrället, men han avböjde... Istället sa han att han nog skulle gå med barnen till dagis imorgon, och sedan gå hem och hämta bilen för att köra till sitt möte.
-Det måste du ändå, sa jag, för det är bara två säten i den. Barnen har i och för sig föreslagit att de kan sitta på flaket...
Man kanske skullle passa på att åka till tippen med alla miljarder av garderobdelar vi har i källaren?

För övrigt var jobbet bara roligt idag, så jag hade verkligen gruvat mig i onödan.

Kommentarer
Postat av: Elisabeth

Haha!

2009-02-24 @ 15:23:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0