storasyrrans

Sedan i fredags har barnen verkligen inte betett sig sjukt alls. Skönt, men samtidigt frustrerande att inte kunna ge sig iväg och göra något - de har fortfarande några ej intorkade koppor. Lördagen ägnade vi istället åt att flytta in alla barnens leksaker, ett skrivbord och en soffa i deras nya lekrum. Det kommer att bli jättefint - när vi lyckats ta oss till IKEA för att inhandla det sista. Därefter flyttade vi deras sängar till gästrummet, så att vi skulle kunna börja riva tapeter i det blivande sovrummet också. Sicken eländig tapet! Den går bara att riva ner i ytte-pytte-små bitar i taget. Så tröstlöst! Vi jobbade på alla fyra i olika etapper, men det lär ta tid innan det går att gå över i spacklingsfasen.

I går kväll var det sedan melodifestivalen. V hade sedan länge siktat in sig på att få se den, så jag vek mig och godkände uppesittande tills alla bidrag var genomsjungna. Efteråt var hon nästan besviken - det var ingen mer än Shirley Clamp som hade godkänd klänning, och ingen låt var särskilt fin. Jag och L höll på Emilia, men V rynkade på näsan, och bestämde sig väl aldrig riktigt, utan nöjde sig med att gå och lägga sig.

Jag skulle spela på tidiga gudstjänsten idag, och G var så klart präst på både den och familjegudstjänsten klockkan 11. För att klara av detta hade vi bokat frukost hos familjen F för barnen, och därefter skulle de kunna följa med dem direkt till familjegudstjänsten. Problemet var bara kopporna. L & V hade två var som fortfarande var vätskefyllda i morse (nu tror jag att de håller på att ge sig), och vi visste inte riktigt hur vi skulle göra. Alltså ringde jag sjukvårdsupplysningen:
-Det smittar så länge de har koppor som inte torkat, sa syster Inger.
-Även om det bara är två?
-Ja, även om det bara är en enda.
Jag framförde hennes budskap, och sa att jag alltså skulle komma och hämta barnen hos fam, F när jag kom från kyrka ett. Storvrål. L gick och gömde sig:
- Jag vill inte vara sjuk mer!
Jag gav inte upp, utan gick till internet och kollade ett antal hemsidor, alla med lite olika svar, men till slut bestämde jag mig för att det inte kunde vara så farligt att låta dem gå till kyrkan. På sjukvårdsupplysningens hemsida stod det att det smittar från några dagar före tills c:a fem dagar efter att de första kopporna kommit. På en annan sida stod det att man kunde börja vistas bland folk så snart allmäntillståndet var OK, och på en tredje att det bara smittade tills  kopporna började torka. Barnen fick som förhållningsorder att inte hälsa på småbarn och inte nysa på några över huvud taget.

I kyrkan träffade vi sedan en annan mamma till vattkoppesjukt barn, och hon hade också pratat med sjukvårdsupplysningen. Till henne hade de sagt att enligt nya rön så smittade det bara tills de första kopporna börjat torka. Vem ska man tro på? Man blir ju knollrig i huvudet!

(Nu råkade det vara så att det i kyrkan fanns en liten söt flicka som inte haft vattenkoppor, men vars föräldrar gärna ville att hon skulle få det, så lyckan blev total för barnen: De blev erbjudna att sitta och hålla denna lilla bebis... Trevligt att man kunde glädja någon med att komma dit icke helt osmittandes.)