Engagemang
Syns det utanpå att man är en sådan som tar ansvar? När maken och jag gick på folkhögskola gjorde vi ett ganska stort projekt ihop med en annan skola. Vi skulle tillsammans göra en liten turné, och under en måltid strax före avresa råkade vi sitta bredvid den gräsligt dryge dirigenten. Vi pratade om ditten och datten, och så frågade någon av oss:
- Är det någon som packat ner notställ och så? Hans svar lämpade över ALLT ansvar för att notställ överhuvudtaget skulle komma med på oss. Efter det tyckte jag att han var ännu drygare.
Någon gång ibland skulle man vilja att alla de som bara hänger med och drar nytta av allt ansvar andra tar gav en lite uppmuntran. Uppmuntran får man nu istället för det mesta av andra ansvarskännande individer. De där andra tycks liksom inte inse att någon måste tänka lite.
Vår förskola drivs i alla fall av verkligt engagerade människor som faktiskt tar ansvar. Där handlar det inte på något sätt om enmansjobb, utan verkligen om teamwork. Ändå kan man oroa sig lite över hur det kommer att gå - finns det någon framtid över huvud taget för kooperativ när alla vill att någon annan ska göra jobbet?
så sant så sant! något jag grubblar över såväl på jobbet som i mer privata sammanhang.. vad ska det bli av världen utan folkrörelseskolade och ansvarstagande människor?!?!
Verkligen ett dilemma! Känner igen mönstren... det vore bra om ansvar kunde kompenseras med motsvarande tidsbonus från andra uppgifter, typ jobb. Men ta det som en uppmuntran att folk lägger ansvar på dig... ett förtroende.
Kanske finns det de som helt enkelt inte ser/förstår att ansvar behöver tas. Och de som tar ansvar på annat håll (men isåfall borde vara kloka nog att uttrycka sin uppskattning).
För egen del tycker jag att det har en tendens att sammanfalla med ett kontrollbehov - när jag vet att något ska göras och kanske hur det bör göras tar jag på mig det själv eftersom jag då vet att det blir gjort så som jag vill ha det. Även svårt-att-säga-nej-mentaliteten gör sig påmind ibland.
Det är alltid en uppmuntran att få förtroenden - jag gillar att bli tillfrågad och jag gillar att få bestämma. Problemet är nog att den generation som jag är snäppet för gammal för är uppvuxen med att allt ska vara roligt, och även om mycket är roligt även när det handlar om ansvar, så inbegriper det ofta ett och annat som är långt ifrån roligt, men som måste göras. Plikt är inte (bara) ett fult ord, tycker jag!
