storasyrrans

I söndags kväll upptäckte vi ett band av röda prickar på L:s bröstkorg. När man vet att det går vattkoppor på dagis är det svårt att bara nonchalera det och skicka henne till dagis i alla fall. Alltså var jag hemma med barnen i måndags, men inte blev prickarna fler, och inte större heller. V fick till sin stora lycka promenera till barntimmarna själv (G mötte henne vid vägen), och under tiden satt L här hemma och räknade i ettans mattebok (utan större problem). På kvällen hade båda tjejerna feber.
-Vad bra, tänkte vi. Då får väl V också vattkoppor nu. Sedan satte vi oss med almanackorna och kollade vem som skulle vara hemma vilken dag ända tills nästa fredag.

I tisdags skulle barnen varit hos tant R på plättkalas medan vi roade oss med konfirmander och körövning. När jag ringde och meddelade att vi fick förändra planerna sa R:
-Men det smittar väl inte gamla tanter? Det hade hon ju helt rätt i! Snäll som hon är flyttade hon helt sonika plättkalasandet hem till oss. Strax innan jag behövde gå kom hon och plockade ur sin medhavda tygpåse upp plättjärn, kanna med plättsmet och tre sorters sylt. Sådan lyx! (Bonus var att vårt kök blev städat ordentligt, för man vågar ju inte låta en gäst komma och använda det i normalt skick!) R konstaterade också att L:s prickar verkligen såg ut att vara vattkoppor. Annars hade jag tvivlat starkt!

Idag är det torsdag. L har fått sammanlagt en prick till, och inte en enda har kliat. All feber är som bortblåst. V har inte fått en endaste liten prick, så nu befarar jag att hon tänker insjukna lagom tills L är frisk. Lindrigt är det ju i alla fall hittills. Det känns nästan som om man fuskar när man är hemma med dem, men så länge kopporna finns där så får de ju inte gå till dagis, hur få kopporna än är!