Resumé - del 2
Från svärföräldrarna kom vi hem en onsdagkväll. Omgående fyllde vi tvättmaskinen - effektivitet är, som ni vet, mitt favoritord, det som syr hela min vardag. Torsdag kväll åkte vi sedan till mina föräldrar för att sova på rätt sida om Tingstadstunneln inför den fortsatta resan till London. Som bonus fick vi en utsiktsutflykt och sconeskvällsfika.
Lillebror H hade snällt nog gått med på att passa och motionera vår lilla bil mot att han såg till att vi kom till och från flygplatsen. Detta skötte han med den äran! Barnen var superladdade. L gick ju och var nervös för flygresan i flera månader, och ju närmare den kom, desto oftare såg man henne ha små bönestunder. I förväg hade vi gått igenom hur vi skulle göra med själva sittandet på flyget: Vi reste ju lågpris, och hade därför inga i förväg utsedda sittplatser. L ville sitta bredvid sin far, för han är störst. Alltså föll det på V:s lott att sitta bredvid mig, Jag var nog nervösare än båda barnen - inte för att jag är extremt flygrädd (jag gillar det inte helt, men det är uthärdligt), men för hur det skulle gå för dem.
Så startade vi. Nästan omgående blev V rädd. Hon tittade ut och sa med gråten i halsen:
-Det här är jätteläskigt. Hon är höjdrädd, det stackars barnet, och det blev bara för mycket för henne att se husen och bilarna bli mindre och mindre. När vi kommit så högt att personalen började gå omkring lugnade hon ner sig lite, och när hon sedan fick chips och dricka mådde hon prima igen.
Framme på Stansteds flygplats fick vi vänta så länge på att få gå av att vi sedan fick springa för att hinna till flygbussen, men vi hann. Väl på den tog det inte lång stund innan L sov. Hon var nog utmattad av spänningen inför flygresan - som hon tyckte var jätterolig, och inte alls läskig.
Vi kom lite för tidigt till sjömanskyrkan för att få checka in, så vi gick in i en park som låg alldeles nära. Där uppenbarade sig den attraktion som barnen sedan höll fast vid som det bästa med hela Londonresan: en lekplats med en jättelång rutschkana. Där fördrev vi tiden tills vi kunde checka in i vårt varma, men trevliga, rum på högsta våningen.
Första kvällen åkte vi sedan in till city med dubbeldäckare (enligt barnen det näst bästa med London) och strövade omkring lite i Soho innan vi hamnade på en italiensk restaurang.
Dag två ägnade vi åt Towern och Harrods, och så lite småplock däremellan. Towern tilltalade V, men L var inte särskilt imponerad. Jo, hon läste hela regentlängden med visst intresse, men mest klagade hon på att det var för varmt, och på att det inte var roligt. V gick och tittade, och tittade och frågade och frågade. Harrods var så klart roligare, tyckte L, och V fanns sig också väl till rätta, och hade gladeligen kunnat handla halva leksaksavdelningen. Tur att vi kunde säga att vi inte fick plats - vi reste ju med enbart handbagage. En liten leksak fick de i alla fall köpa, och de var så nöjda med det, eftersom de nog förväntat sig att vi skulle säga tvärnej till allt. Vi köpte också något - två paket julservetter på "the sale". Kvällens midddag avnjöt vi på kinarestaurang.
Dag tre var söndag, och vi tänkte att det kunde vara kul att återse den kyrka vi besökte när vi var i London på bröllopsresa för tio år sedan, Christ church in Spitalfields. Den var då en förfallen och urblåst kyrka där man nyligen påbörjat renovering, men där vi verkligen upplevde att det fanns en äkta församling med mycket liv. Nu kom vi till en fantastiskt vacker kyrka, där församlingen hade växt. Barnen och jag gick till söndagsskolan, och maken var med på en karismatisk gudstjänst. Roligt! Efteråt gick vi på marknaden där i Spitalfields, och sedan åkte vi till Covent garden och tittade på alla möjliga konster. Vi åt en rejäl lunch, också, och på kvällen hann vi med lekplatsen och en Taizegudstjänst på sjömanskyrkan.
Dag fyra skulle vi göra allt vi inte hunnit med innan. Vi gjorde snudd på upp schema... Först var vi på Horse guards parade, därefter åkte vi till leksaksparadiset Hamleys. Leksaksdemonstrationer vart man än såg, och återigen var vi glada att vi hade begränsat väskutrymme. Barnen blev överlyckliga över att vi köpte ett stort pysselpaket som de fick demonstrerat för sig, och maken blev glad för att han fick köpa en kul liten trollerimanick. Sedan åkte vi till Science museum där vi först lunchade, och sedan ägnade oss åt experimentande. L var också mycket intresserad av planeterna och de olika bilder som fanns från dem. Så småningom hurtade vi vidare - nu till afternoon tea i Kensington Palace. Det dyraste fikat vi någonsin ätit, men så gott - även om min meny inte alls innehöll något te... Från teet spurtade vi till tunnelbanan, och sedan till Westminster Abbey. Där tänkte vi vara med på evensong, men det visade sig vara högmässa för att det var någon helgondag. Vacker sång, tjusig procession, och så roligt att visa barnen allt guld i denna jättekyrka! Sedan var vi rätt möra... Vi tog tunnelbanan till Greenwich, där vi efter lite flanerande hamnade på en mexikansk restaurang. Vi åt, åt och åt tills vi var alldeles fullproppade.
Och nästa dag var det hemresedags. Resan gav mersmak, absolut. Jag gillar att semestra hemma, men när det fungerar så bra som det faktiskt gjorde är det roligt att åka utomlands också. Fast det känns lite knäppt att betala dyra (ja, i alla fall inte helt gratis) flygbiljetter, och så är det bästa barnen vet lekplatsen... Kul att höra L grubbla över att vi ätit på italiensk, kinesisk och mexikansk restaurang, men ingen engelsk, och att se V:s stora historieintresse, också.
