storasyrrans

Följande utspelade sig idag när vi kom hem lagom trötta och sega efter en lång arbetsdag/dagisdag:

L och V försvann genast in på lekrummet. Jag gick till köket för att påbörja matlagning. Efter ungefär två minuter kom V ut till mig och sa med klagande tonfall:
-Nu gör L så där igen och leker ensamlek och jag får inte vara med, och den här gången leker hon med dockskåpen. (Dessa har de fått tillsammans, varför det skulle vara ännu mindre tillåtet att förbjuda systern att vara med.)
-Kan du inte baka något istället, då? sa jag, som var vansinnigt sugen på rulltårta med äppelmos, och dottern var snäll och löd. Lagom tills det var dags att slicka kom L ut från lekrummet och hjälpte till. När de slickat färdigt började diskussionen:
V: Varför får inte jag vara med när du leker din ensamlek?
L: Det är mycket enklare att leka den själv.
V: Men vi fick faktiskt dockskåpen tillsammans.
L: Du önskade dig inget dockskåp.
V: Du önskade dig inga kaplastavar, och dem fick vi också tillsammans.
L: Det är tråkigt att bygga med kaplastavar.
Jag: Men V, du kan ju bygga med kaplastavarna när L leker med dockskåpen!
V: (Surt!) Jag kommer inte på något mer att bygga.
L: Du kan väl bygga ett tivoli?Jag kan hjälpa dig!
V: JAAA!
... och så försvann de båda damerna in på rummet för att fem minuter senare bråka hjärnet och riva varandras byggen. Så där är det jämt! L har fantasi för ett helt kompani av ensamlekar och väldigt liten kompromissvilja, V avskyr att leka själv - det går bara inte! Dessa två sorter är inte till 100% kompatibla...