storasyrrans

Jag blandar vånda över allt jobb som inte hinns med med njutning över det som faktiskt blivit gjort. Igår jobbade jag, trots klämdag, för någon gång måste ju jobbet göras. Ändå hann jag inte hälften av det jag ville... Barnen fick vara med mig, för G hann inte heller vara ledig, och dagis var stängt. Det klarade de alldeles ypperligt - dagis där jag jobbar var öppet, och L & V fick helt enkelt hänga på dem lite. Vi blev i alla fall klara med bedömningen av alla nationella prov - nu är det bara typ sju utvecklingssamtal kvar, också, innan man kan slappna av och förbereda sig för sommarlov.

Att göra något vettigt åt hemmet igår var inte att tänka på. Därtill var jag alltför trött. Idag, däremot, har vi jobbat friskt. Först städade vi; det gick riktigt snabbt och smidigt tack vare mammas insats här för en och en halv vecka sedan. (Vi har klarat bättre än någonsin tidigare att inte bröta ner efter den.) På eftermiddagen skulle barnen på kalas, så då passade maken och jag på att åka och handla. Mat, en bröstlist och lite mer blommor till trädgården blev det.

Sedan vi kom hem har lördagen varit njutning: doften av nyklippt gräs (makens insats), ljudet av glada barn från lekplatsen medan maken och jag grillade varsin god köttbit (barnen fick mat på kalaset, så vi passade på att äta middag själva) och en utetorkad tvätt som gick att hänga in i garderoberna direkt för att den blivit så slät i den alldeles lagoma vinden - några små detaljer som gör mig alldeles glad. Dessutom har jag satt en sats rabarbersaft i källaren samt lagat och ätit en rabarberpaj, badat barnen och gett dem havregrynsgröt (Det ger mig riktiga sommarkänslor att göra gröt till barnen på kvällen - varför är det så? Fick vi ofta gröt på sommarkvällar när vi var små?), och så det numera obligatoriska efter bad: flätat barnens hår så att det ska bli krulligt imorgon.

Nu väntar jag på att maken ska komma hem från sin stegsamlarpromenad. God afton!