Gravsättning

-Morfar finns någonstans, och sedan när han har fått en grav kan man ju gå dit och låtsas att man pratar med honom. Det är så jag tänker.

Så sa L ett par dagar efter pappas död, när jag var bekymrad, och undrade hur det var med henne. Hon läste hela tiden, så det kändes inte långt borta att tro att hon stängde in alla känslor och försökte glömma. Säkert var det en del i det, och samtidigt kanske hon redan hunnit längre då än jag eller G i sin egen bearbetning av det som hänt.

 

Nu har pappa i alla fall fått sin grav. Igår i den värmande solens sken sänkte vi barn gemensamt kistan på Kungälvs vackra skogskyrkogård. Det var jobbigt, fint, starkt och skönt. Efteråt åt vi lunch tillsammans med pappas bror och två av mammas syskon med respektive, och fick prata lite minnen. Det är fantastiskt att ha minnen, men rätt som det är är det något som får en att känna saknaden så mycket mer, och tårarna kommer.

 

Det känns i alla fall bra att den här första delen är färdig nu. Idag är det två veckor sedan den där torsdagen - våffeldagen 2010. Tänk att pappa, som alltid gjorde berg med våfflor till oss minst en gång i veckan fick flytta hem just på våffeldagen.

-Det känns som pappas humor, sa min syster...


Kommentarer
Postat av: Emmy

Vad bra att gravsättningen blev en fin stund, tänkte på er alla hela dagen.

Ett berg av våfflor, till er alla, en gång i veckan....oj, det måste ha tagit sin lilla stund, men det är väl det som kallas kärlek?

Kram!

2010-04-08 @ 11:52:16
URL: http://emmyalgefors.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0