storasyrrans

Vad är egentligen tid? Ofta sägs det att tiden går snabbare och snabbare, men den kan faktiskt börja gå långsamt igen. Ja, jag tror faktiskt att den kan gå snabbt och långsamt samtidigt. Den månad som gått sedan pappa dog har varit jättelång. Det känns som om det förflutit oceaner av tid sedan den där torsdagen; den var ju i sig själv lång som flera veckor. Begravningen och gravsättningen var också för längesedan.Samtidigt känns det som om det alldeles nyss var påsk. Det är som om det finns en massa parallella tider som går olika snabbt. Hela det vanliga köret har nog inte saktat ner överhuvudtaget - en dag när jag har mycket att göra tycker jag också att tiden går snabbt, men det är som att huvudet behöver långsammare tid för att bearbeta jobbiga saker, och då saktar ner lite. Eller tänjer ut, eller vad det nu är som händer.

Jag har upplevt detta tidigare, men inte på samma drastiska sätt för mig. Vårt sista år i Kungshamn var oändligt långt. Det började då med en annan kyrkoherdes död, varken plötslig eller oväntad, men likväl omvälvande. Det fortsatte med ovisshet, eftersom G:s hela arbetssituation byggde på kyrkoherdetjänsten där. De tre månader som gick från det att vi 1/9 sa upp vår lägenhet utan att veta ett dugg om vart vi skulle ta vägen tills slutet av november, då vi visste att vi skulle bli hallänningar och hade fått bostadsfrågan löst, var tidigare de längsta i mitt liv. Nu tror jag att denna vår kommer att ta upp tävlan. Den gången slutade det bra. Jag måste ju tro att det kan göra det den här gången också, även om det kanske inte kommer att finnas något plötsligt slut med en nystart, utan mer att den vanliga och den mentala tiden jämkar ihop sig och börjar gå ungefär lika snabbt igen.